Read-a-long: Odinsbarn #2

SJÄLVKLART är mitt inlägg om tredje delen vi läst i Odinsbarn en dag försenat! Annars skulle det ju verkligen vara något konstigt på gång.

Nej men seriöst: jag hade tänkte läsa de hundra sidor jag hade kvar på förmiddagen igår och sedan knåpa ihop ett inlägg. Istället hade jag nått s. 488 då klockan slog tolv på natten igår (idag?).

Jag HADE ju kunnat skriva ett inlägg om så långt jag kommit, men isåfall hade jag ju bara läst kring 50 sidor sen sist så det blir liksom inte så mycket händelse där.

Jag delat alltså i en read-a-long Nelly håller i där jag, hon och ett gäng andra läser Odinsbarn av Siri Pettersen. Här kan du läsa mer!

Här har jag skrivit om de två första delarna vi läste.

Härmed varnar jag om att resten av inlägget kan innehålla SPOILERS för s. 7-488 i Odinsbarn av Siri Pettersen!

Källa

NU har det minsann börjat hända saker! Jag har faktiskt äntligen fastnat i berättelsen och vill veta mer mer mer. Nu har Pettersens språk blivit ännu tydligare och det är så himla effektfullt! Hon berättar ju liksom en massa saer lite halvt, eller sådär som om vi viste vad det handlade om trots att vi ABSOLUT INTE VET och därför vill fortsätta läsa för VAD ÄR URD EGENTLIGEN FÖR NÅT?!?

Så, under den här delen har Hirka gått från en vagn på väg till riten, via en fängelsehåla till korpnästet i Manfall. Alla söker efter eller gömmer Hirka, huvudstaden är i upplösning. Rådet är villrådiga.

Och Rime - Rime som har lämnat sin tro för Hirkas skull, som kysst Hirka trots hotet om rötan. Hur ska de klara det? Om Hirka faktiskt är rötan, då kan de ju aldrig vara tillsammans? Och det verkar vara så sorgligt att Rime skulle vara villig att offra sig och Hirka lika så - bara på olika sett och med olika resultat.

Nu börjar Hirka kännas som en riktigt typisk hjälte som anklagar sig själv för alla andras död och tycker att allt hon gör är att sprida död kring sig. Konstigt egentligen hur det är en sådan sak som får mig att tänka suck, vi har sett det förr, för en människa (/ett troll) med någon som helst känslor tänker väll så.

Men jag fastnar liksom inte för henne. Jag gillar typ allting annat men karaktärerna fastnar jag inte för - jag får helt enkelt inte riktigt ett grepp om dem på det vis jag skulle önska. Jag gillar ju Ramoja och Rime och det är intressant att läsa om Urd. HAN är intressant och jag hoppas vi kommer få reda på mer kring hans bakgrund och mål etc. Men Hirka ... hon känns bara så typiskt hjältig med allt vad det innebär: mod, envishet, sorg, empati och noll egoism. Eller tillräckligt med egoism för att vilja rädda sitt eget skinn men vem vill inte det.

Och hon blev nästan våldtagen i fängelset. Det var riktigt obehagligt att läsa om och kändes SÅ hopplöst. Jag trodde verkligen att han skulle lyckas. Men sen när Urd kom så trodde jag först det var Rime ... vilket det inte var, sorgligt nog haha.

Jag hängde inte alls med när de kom på vad Riten används för. Jag förstår fortfarande inte hur de kom fram till det? Tänkte nästan att det fattades ett uppslag i min bok då jag blev så förvirrad ... men att Riten egentligen var till för att ta bort Kraften känns ändå logiskt och typiskt Rådet. Som verkar ont rakt igenom. Jag tänkte faktiskt först att Eir säkert var någorlunda vettig, men ne-ej, så verkar det ju inte vara.

Och det här med Siaren? Allt jag vet inte vad jag ska tro. Har de dödat honom? Är han ond egentligen? Varför gör han inget åt all denna orättvisa om han nu är allsmäktig? Och VAD är han egentligen?

Och GUD vad vi lämnades på ett spännande ställe! Tänkte nästan fortsätta läsa igår på natten för jag ville ju veta hur det skulle gå hos Siaren ... men tänkte att jag fick hålla mig så att jag inte råkade spoila det i den här genomgången haha. Men idag ska jag minsann läsa!

SÅ många frågor, men nu händer det åtminstone saker och Rime och Hirka är tillsammans. Så det känns riktigt kul att läsa just nu tycker jag!