Read-a-long: Odinsbarn #1

Igår var det meningen att de som deltar i Nellys read-a-long skulle publicera andra inlägget om Odinsbarn, som vi läser tillsammans. Jag hann inte med det förra veckan, och inte helt tills denna heller. Men NU har jag äntligen kommit så långt som alla andra, dvs till s. 314!

Härmer varnar jag om att resten av inlägget kan innehålla SPOILERS för s. 7-314 i Odinsbarn av Siri Pettersen!

Källa

Jag började läsa på torsdag, så jag har alltså läst rätt så hektiskt, iallafall med mina mått mätt. Men då har jag iallafall allting i färskt minne!

Nu har jag alltså kommit knappt halvvägs i denna tegelsten, och jag måste säga att den är lite för långsam för mig. Jag kan inte riktgit greppa handlingen eller karaktärerna trots att jag varit med dem rätt så länge. Det är en hel del saker som förblir lite halvt osagda och det stör mig en den. Men samtidigt tycker jag det är ett intressant drag i Pettersens språk - hon skriver inte rakt ut, utan tar lite omvägar.

Personerna är ju troll, förutom Hirka då, som jag antar är människa (men som jag tror kommer visa sig ha någons sorts krafter för det ..?). Det här med att de är troll märks dock typ inte alls - de känns mycket mer som "människor". Men jag har ju aldrig träffat ett troll så I could'nt tell haha.

Men alltså Hirka. Jag vet typ inte vad jag tycker om henne? Karaktärerna överlag känns liksom lite bleka ... och språket är rätt så lika oavsett vems perspektiv man läser ifrån så det känns lite opersonligt ... men jag gillar nog ändå Hirka. Tycker dock att hon känns lite väl självcentrerad och tror att allting handlar om henne. När Thorrald dog så blev jag VÄLDIGT överraskad, faktiskt. Även om det kändes som en nödvändig vändning för att handlingen skulle kunna ta den väg den tog. Jag tyckte också det var rätt så sorgligt, för jag gillade verkligen honom. :'( Och Hirka påverkades ändå inte supermycket av det ..? Okej att han inte var hennes riktiga far, men hon hade ju ändå växt upp i den tron så ...

Rimes och Hirkas relatin förstår jag inte riktigt. De verkar ju båda ha känslor för varandra men inte vilja kännas vid dem? Kanske det är för att han är av så mycket ädlare börd en hon och det aldrig skulle funka. Det här med att han valde att ansluta sig till Skuggorna fattade jag inte heller - och alla pratar om att Skuggorna redan är döda - whaaat? På vilket vis arbetar han under Siaren mer som Skugga än som medlem i Rådet? Skuggorna är ju ändå Rådets verktyg, det är Rådet som ger dem deras uppdrag etc. Om Skuggorna dessutom aldrig lever länge så förstår jag verkligen inte varför man väljer att bli det framför att bli en rådsedlem som kanske skulle kunna påverka världen. Och VARFÖR har han överhuvudtaget en så stor törst efter att tjäna Siaren?

Vad "De blinda" riktigt är har jag heller inte riktigt kunnat greppa - men jag antar att det kommer. Jag fattar inte heller riktigt varför Hirka är så himla rädd för att sprida rötan - det ÄR JU BARA EN SÅNG?!? Jag förstår heller inte riktigt varför hon väljer som hon väljer hela tiden ... först tänker hon inte genomgå Riten p g a att hennes far dog så att hon skulle kunna fly - men för att hon - enligt henne - förde rötan in i Korphem måste hon plötsligt genomgå den? Eller? Vad har hon riktigt i kikaren nu ..?

Urd är en märklig typ. Jag undrar vad det är som hänt hans hals, vad det är för blindverk han sysslar med och varför han har ett så stort hat mot Korphem ... är det olagligt att använda korpblod som läkemedel? Är det vad blindverk innebär? Kanske. Det här med att "Så skrek han medan blodet sprutade." (s. 283) lät ju VÄLDIGT obehagligt. Och vem är flickan han fick flaskan av (om jag minns rätt ..?)? SÅ många frågor! Hoppas verkligen att vi får svar på åtminstone några innan boken är slut.

Världen tycker jag inte är särskilt speciell. Den är väldigt typisk high fantasy, tycker jag. Men jag gillar att miljöerna känns hemvana och Kraften är intressant - hur fungerar det riktigt att famna? Vad innebär det?

Om det är något jag saknar så är det en romans som skulle märkas mer än det som Rime och Hirka _typ_ har. Och mer action. Nu känns det mest som om Pettersen vill få det att verka som att det är superspännande och mystisk med dam-dam-daaa:iga slut på kapitlen. Det är typ inte det. Men det är lättläst och ändå rätt så intressant, så jag läser hungrigt vidare.