Askfödd

Det är ett tag sedan jag läste en bok på 1. över 500 sidor och 2. som grabbade tag i mig och inte släppte taget. Som jag tänkte på precis hela tiden och bara ville läsa i istället för i princip vad som helst annat man kan göra. Eller ja, det VAR ett tag sedan. För sedan läste jag Askfödd.

Nu kommer handlingen i kursivt - men ärligt talat tycker jag ni kan skippa den för jag dök ner i den här boken helt utan några som helst aningar som vad som komma skulle förutom att det var fantasy och det funkade superbra. Så jag rekommenderar STARKT att inte veta något innan man börjar läsa, men om du nu vill det, läs handlingen i kursivt här nedan. Men okej, om ni vill förstå nåt av min recension så kanske det lönar sig att åtminstone läsa första stycket. Och sista.

Askfödd handlar om Elias och Laia. Vi följer Elias, pojken som skolas till en mask, den högste av alla soldatbenämningar, i vart annat kapitel och Laia, en lärd, en föräldrarös flicka som bor hos sina morföräldrar tillsammans med sin storebror.

Tills en dag, då Darin, Laias bror, har blivit förrådd av motståndsrörelsen - som han inte ens arbetar med - och blir bortförd mitt i natten. Laia flyr ner i katakomberna med motståndsrörelsen som mål. Hennes förädrar var deras stora ledare innan de förråddes av sina egna så de MÅSTE hjälpa Laia med att befria henens bror. De bara måste.

Samtidigt planerar Elias att desertera från Blackcliff, skolan han gått på i nio år för att snart ta examen som Mask. En mask arbetar för imperiet, men Elias hatar imperiet. Han vill bli fri från det och vad det gör mot honom. Han vill bli fri från sin mamma, kommendanten över Blackcliff, som hatar honom och lämnade honom i öknen för att dö när han var nyfödd.

På något sätt kommer deras öden bli sammanflätade. Det är kärlek, uråldriga mytologiska varelser, slavhandel, bordeller, vänskap, krig och våld. Det är high fantasy.

Och ÅH! vad jag älskar det! Trots att Askfödd egentligen inte sticker ut särskilt mycket bland alla andra fantasys och dystopier så blev den väldigt speciell för mig. Handlingen och världen hänförde mig, jag blev andlös av Sabaa Tahirs berättelse och föll pladask för allt snack om öden, spioneri, förräderi och klass. Och det finns en ursnygg karta i början!!!

Okej så, rent konkret, VAD exakt är det som gör den här boken så fantastisk? Allt, vill jag svara, men samtidigt hade jag vissa problem med karaktärerna. Laia tyckte jag var väldigt gnällig och tråkig till en början, hon hackade liksom ner på sig själv hela tiden och jag ville bara skrika till henne att ta sig samman. Vilket hon till slut gjorde! Det måste man ändå ge henne. Det tog kanske ändå lite väl länge, enligt mig. Men det hände, och that's all tha counts right?

Elias gillade jag då mer, men honom föll jag ändå inte riktigt för på det viset som jag brukar falla för killar i böcker. Han känns som en väldigt motstridig karaktär, med många karaktärsdrag som liksom motsäger varandra - för å ena sidan VILL han inte vara en mask, han gillar inte att döda osv. MEN - han blir lätt väldigt våldsam, han har en väldigt blossande ilska, helt enkelt. Det är ju dock väldigt intressant (och lite klyschgt ...), vi får se hur det utvecklar sig!

Då gillade jag kanske isåfall Keenan mer, han känns sådär mystisk. Och ni vet att jag gillar sånt ... För ja, någon sorts kvadratldrama finns det faktiskt också i den här boken. Det känns dock rätt så realistiskt, och är det bara jag eller kommer det få någon sorts förklaring SPOILER (markera för att läsa) att Elias och Laia känner sig fysiskt dragna till varandra trots att de typ inte känner varandra ALLS? SLUT PÅ SPOILER.

En annan grej jag inte är så förtjust i att Laia blir objektifierad rätt så ofta. Både av män OCH kvinnor. De tror liksom att allt hon är är en snygg kropp. Ugh. Hon motbevisar dem dock så det är ju trevligt och bra.

Så nej, det var inte karaktärerna som förde framåt berättelsen för mig, jag känner faktiskt att jag knappt lärde känna dem trots att jag var i deras huvuden i ca 500 sidor ..? Eller ja, men mest ytligt, tycker jag. Det var mer action, miljöer, spioneri, låta bli att få skäll etc som gjorde att jag blev såpass förundrad och överväldigad.

Det här är PRECIS vad jag gillar att läsa om - ett rike med paraleller till Romarriket, kejsardömen, maktspel och urgamla varelser som bestämmer över karaktärernas öden. Dessutom är Sabaa Tahirs språk felfritt. Det väver in mig i berättelsen och får mig att tappa andan. Den här boken FÅR ni inte missa.

Sen så - den svenska titeln? Why? Den fick definitivt ingen förklaring i boken, enligt mig, så jag gillar den inte vidare mycket. Alltså ja, den har väll lite grund att stå på - men ändå. Om något så är det ju typ en spoiler? Någon som faktiskt förstår logiken bakom den? Originaltiteln gilar jag väldigt mycket, men den hade kanske inte låtit lika poetisk på svenska så jag förstår ändå att de inte tog den. Eller vad då - En gnista i askan hade kanske inte varit så dåligt egentligen ..?

Foto: Christophe Testi

Men bortsett från ologiska titlar och röriga omslag - otrolig bok. Läsåret hade inte kunnat börja bättre.

| Askfödd orig. An Ember in the Ashes | Sabaa Tahir 2015 övers. Ylva Kempe 2015 | B Wahlströms | 511 sidor | 13/15+ | Tusen tack för e-boken, B Wahlströms! | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |