Sätt mig i brand!

Slutet på ännu en serie. Slutet på en serie jag haft mina ups n' downs med. För ettan var det ju inte direkt kärlek vid första ögonkastet med, tvåan var jag helt tokig i, och nu den här ... känner jag mest lite mjeh för.

FÖRSTÅR NI?!? Jag BLEV besviken på boken jag absolut inte FICK bli besviken på! Såååå ledsen för detta. Men samtidigt så tyckte jag inte den var så dålig, jag tyckte faktiskt den var riktigt bra, tror jag till och med gav den en fyra. För visst, det var inget krasch-boom-exploderande slut och det var kanske lite i underkant på vad man vill ha av ett slut men alltså: jag gillar karaktärerna. Jag förstår absolut vad folk menar när de tycker att det är för mycket relationsdrama och inget händer. För det är så, jag håller med dem. Men Kenji.

SPOILERVARNING! LÄS INTE VIDARE OM DU INTE HAR LÄST DE TVÅ FÖREGÅENDE DELARNA I SERIEN!

Sååå, i den sista och avslutande delen i The Juliette Chronicles/Juliette-trilogin/Shatter me-trilogin/whatevs (mycket oklart vad den här trilogin egentligen heter) är det plötsligt (okej, plötsligt och plötsligt) ett hejvilt triangeldrama på gång som jag egentligen aldrig anser bli ett triangeldrama. För Adam beter sig mycket konstigt. Juliette ifrågasätter allt och Warner ... nej. De har fått griller i huvudet allihop, verkar det som, förutom Kenji då möjligtvis. Han är lika fab som vanligt.

Detta superteam ska rädda världen från Återetablissemanget samtidigt som hjälten är mycket frustrerad över vad det är hon VERKLIGEN känner. Och är det bara jag eller går det lite väl fort med Warner? Kanske? Inte? Och varför tror Juliette plötsligt inte att det hon och Adam hade var på riktigt? Borde vi inte ha genomskådat bluffen?

Allt är alltså väldigt upp och ner. Men alltså - jag tyckte ju faktiskt mer eller mindre om den här boken för det. Språket är mycket rikligt och snyggt, det finns ett driv i berättelsen som gör det snabbläst även om det egentligen inte är så mycket verklig action. Och det här med överstrykna meningar som fanns i första delen och lite i andra med - är puts väck. Det symbolisera ju antagligen Juliettes karaktärsutveckling, för nu tar hon ingen skit. Men ändå är hon väldigt velig?

USCH VAD JAG BLIR NEGATIV UTAN ATT JAG VILL DET.

Det som jag alltså först och främst stör mig på är att allting är väldigt upp och ner och det som egetligen är huvudgrejen plötsligt nästan är bortglömd till fördel för mer relationsdrama. Som jag egentligen gillar hemskt mycket, och har gillat i de föregående böckerna, men här kommer de ingenstans, de bara stampar på stället och samma procedur uppepas gång på gång när Juliette-Adam-Warner möts. Det resulterar i att den här boken mest är ett enda ingenting. Det finns typ en het scen mellan Warner och Juliette och sedan inget mer. Det är för lite för dessa scener är Mafi hemskt bra på! Hennes språk blir liksom dubbelt så snyggt när hon gestaltar de scenerna. Sedan hade det gärna fått vara mer action och fokus på KRIGET.

Då kommer vi till nästa punkt jag är besviken på: upplösningen. Som är skrattretande enkel. Jaha, liksom? När jag läst slut boken kände jag inte så mycket, varken frustration över att slutet var så tråkigt eller tomhet för att serien var utläst. Jag kände mest "Jaha, nästa bok ..." och så glömdes den bort. Nu är jag faktiskt typ besviknast på själva slutet för alltså - nej. Allt det fina som uppbygts i de två föregående böckerna slängdes bort på typ en sida och så var det inget mer med det. Den här boken hade kunnat vara så mycket kortare om man vill ha den här historien, men den BORDE ha varit åtminstone dubbelt så lång så att serien fått det slut den förtjänat.

Men. Jag ogillade den ändå inte så mycket som det NU värkar, medan jag läste. Då njöt jag faktiskt av läsningen, åtminstone oftast. Lite himlade jag nog på ögonen, men det var inte som att jag inte VILLE läsa. Men det är liksom lite såhär: om det här hade varit slutet på EN ANNAN serie hade det varit okej, men de två föregående böckerna lade inte grund för DET HÄR. De förutspådde ett HELT ANNORLUNDA slut, vilket leder till att jag är hemskt besviken även om boken i sig själv inte är dålig. Någon som fattar?

För Tahereh Mafi är en duktig författare, det är hon. Men något gick riktigt fel när den här bokens händelseförlopp planerades. Eller inte-planerades.

Förresten! Vad tycker ni om det här med att det ska bli serie? Jag tror faktiskt det kan bli jättebra. Bara de inte rullar ut på en massa sidospår och plötsligt finns endast namnen kvar av originalberättelsen. Bara de gör det snyggt, med bra skådespelare och mycket cliffhangers. Och Warner måste se bra ut. Och Adam måste se snäll ut. Och Kenji ska ha glimten i ögat. Tack!

| Sätt mig i brand! (Juliette-trilogin #3) orig. Ignite Me | Tahereh Mafi 2014 övers. Carina Jansson 2014 | B. Wahlströms | 363 sidor | 13/15+ | Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon |

Rör mig inte! | Rädda mig inte!