Det är du, inte jag

Nu ska jag skriva om en bok jag läste på en dag för ett litet tag sedan, en ganska kort finlandsvensk bok om kärlek, segling, sommar och vad man är villig att göra för att kunna resa till Rhodos med vännerna.

 

 Linn behöver pengar. Hon, Andrea och Emma har planerat Rhodos-resan som inte blev av ifjol hela året - i år ska det bli av! Men plötsligt är alla sommarjobb tagna och Linns enda chans för att tjäna lite pengar är att ta jobbet som matros hos pappas ex-jobbkollega. Linn ser inte direkt fram emot fyra veckors segling med en 60-åring som inte ser ut som något annat än en riktig alkis.

Mot alla odds så börjar det faktiskt bra. Det känns inte ens som ett sommarjobb att sittä och lyssna på vågornas brus och laga lite mat ibland. Björn berättar om sina äventyr till havs och så småningom börjar Linn kanske till och med gilla honom. Något hon dock inte gillar, är hans sätt att daska henne på rumpan och kalla henne gumman. Men Linn står ut och trånar efter en het Greenpeace-aktivist hon träffar på Gotland. Och snart går allt åt skogen ...

 

Den här boken lyckas med konststycket att berätta en historia som både roar och oroar. Det hinner beröra, trots att sidantalat är litet. Karaktärerna är kanske inte de mest originella - men jag gillar dem för det. (Speciellt Viggo!!!) Boken berättas ur första person, vilket gör att boken känns som en ytterst detaljerad dagbok. Man kommer väldigt nära Linn och hur hon tänker - jag gillar henne, hon har en stark personlighet som genomsyrar hela boken. Med det sagt så tycker jag alltså språket är väldigt hennes - därför vet jag inte heller riktigt om jag ska gilla eller ogilla följande faktum: många svårare ord används i denna genomsnittligt väldigt korta roman (inom den här genren iallafall). Det leder till att man kanske tror det är lättläst, vilket den inte direkt är. Det som gör att jag ändå kanske mera tycker det är en rolig detalj än stör mig på det är att man får veta att Linn är väldigt duktig med ord och gillar "verbala strider". Språket är annars väldigt avskalat och det leder ju också till att man tror boken passa mindre erfarna läsare, vilket den pga nämnda faktum inte gör. Och jag känner att jag skriver lite väl upptravat nu men så får det vara ibland, okej?

Känslorna Linn känner överförs till mig på ett nästan övernaturligt sätt - jag känner obehaget hon känner väldigt starkt, glädjen och desperationen. Men henns käslor för Daniel kan jag inte relatera till. Eller alltså det kan jag kanske, men jag känner dem inte för det är så tydligt HELT FEL. Jag tycker så synd om Linn samtidigt som jag bara vill skaka om henne och skrika ÖPPNA ÖGONEN för det är så patetiskt. Inte mindre verklighetstroget för det, tyvärr. Men patetiskt.

 

Sen så är jag VÄLDIGT trött på oförstående föräldrar these days. Tror verkligen jag har fått en överdos av det. De finns hur som helst här också och jag blir Så Sjukt Irriterad på Linns mamma. Linn sköter det ju kanske inte heller så värst moget, men jag HATAR verkligen mammans reaktion och beteende. Usch. ÄR det verkligen så för såhär många? Mina föräldrar är faktiskt inte alls så dömande och arga som t.ex. Linns då. (Thanks dear God.) Okej att vi kanske skriker lite på varann och är vresiga och jag har ju inte heller gjort något så ... dumt ... som Linn gör, men jag tror faktiskt att de skulle sköta det a whole lot better. Okej nu blev det lite väl personligt va'? Stopp nu, Elvira.

 

Av både självklara och inte lika självklara anledningar förs tankarna till Johanna Schreibers böcker om Ebba - Offpist & Carlstensveckan. Carlstensveckan är ett seglarläger, så seglingen är en sak. Men det är främst känslan de inger som är liknande. Det här med både mörka och mer lättsamma ämnen, att falla för fel pojke etc är också saker som de har gemensamt.

 

Det jag älskade med Carlstensveckan är samma sak som jag älskar med Det är du, inte jag; glädjen i magen, speciellt på slutet, när allting ordnat sig. Jag ÄLSKAR de myisga delarna i Det är du, inte jag och fånler lite nu som då. (Jaaa, mest på slutet.) Böcker som lämnar en med en bra magkänsla är bra böcker.

 

Foto: Kasper Strömman

Det finns en hel del annat jag skulle vilja diskutera med den här boken, men tror att det blir lite för spoilrigt så nöjer mig med att prata med min mamma som faktiskt också läste! Och tyckte om.

 

| Det är du, inte jag | Nora Strömman 2015 | Schildts & Söderströms | 131 sidor | 13+ | Tack för den fina boken, Schildts & Söderströms! | köp den hos: Adlibris, Cdon |