#hokuspokus2015 - hur det gick

Nelly hade ju Harry Potter -tema i februari-mars och jag hakade ju på lite försiktigt. Jag hade ju tänkt skriva uppdatering varje vecka, men så blev det nu inte. Hade i och för sig inte varit mycket att skriva heller, eftersom det inte blev mycket Harry Potter allt som allt. Men lite! Mer än det varit på ett tag iallafall.

 

I februari läste jag om Harry Potter och fången från Azkaban och jag älskadeälskadeälskade den. Det var faktiskt nästan som att läsa den en första gång, skulle jag vilja påstå. Jag hade inte insett hur mycket jag saknat dem allihop och var överlycklig över att få se dem igen. Jag grät ju till och med lite, men inte av sorg - utan av glädje över det fina som Harry Potter väcker i mig.

 

Strax därefter såg jag filmatiseringen och insåg att den nog inte var så hemskt bra. Bra, javisst, men inte helt fatastisk. Daniel Radcliffe kändes för stel och många roliga saker var ändrade på - men jag märkte också hur de fått in saker som sker på helt olika ställen i boken intryckta i en scen i filmen. Det var intressant!

 

I mars fortsatte jag med Harry Potter och den flammande bägaren som jag redan påbörjat i februari för jag kunde inte få nog. Förstå mig inte fel nu, men jag kände inte samma oerhörda kärlek för den här boken. Den är fantastisk och jag älskar den - men det blev aldrig lika ... stort som i trean. Men jag ska inte prata så hemskt mycket mer om den nu - för jag ska ju skriva längre tankar om den med, som jag gjorde med ...fången från Azkaban.

 

Förut har jag räknat den fjärde filmen som min favorit av filmerna, men nu när jag såg den märkte jag bara allt som ändrats på och tagits bort/lagts till. Samtidigt är den kanske ändå min favorit av filmerna, för jag älskar allt med trekampen - främst julbalen då kanske. En sak jag dock inte noterat förut var att alla från Beuxbatons är flickor i filmen, men i boken finns det minsann pojkar med?! Tycker det var lite onödigt, är konstigt att det bara finns en trollkarlsskola för flickor i Frankrike ju ... men mer om det i kommande längre inlägg! Ja och förresten tycker jag Radcliffe gör ett bättre jobb i den här, han är ju Harry trots allt.

 

Något läst i Legenda (Page to Screen) blev det inte överhuvudtaget. Jag medger att jag känner lite ångest över denna tegelsten till bok som inte vill bliläst någon gång ... men ändå inte, den väntar liksom på mig.

 

Sammanfattningsvis är jag faktiskt riktigt nöjd över att jag hängde på. Var alltför länge sedan jag upplevde den här världen, så bra att jag kommit in i den igen. Jag älskar alltihop med Harry Potter, trots att jag hittar brister i filmerna älskar jag dem, trots att böckerna inte är lika spännande som första gången. Harry Potter och jag är en kärlekshistoria som aldrig kommer tyna bort utan bara växa starkare år efter år.

 

Jag hade förstås kunnat satsa mer på det här, men jag har ju mycket annat som ska läsas och böckerna är ju rätt tjocka, även om de går snabbt för att de är så bra.