3 x små rec - Bilder

Jag har inte så mycket att säga om något av dessa tre verk. Det är något med mig och bilder jag inte riktigt förstå mig på: jag ÄLSKAR bilder och tycker utseende är viktigt för hur en bok uppfattas, men trots att jag gillar bilderna väldigt mycket i alla de här verken blir jag inte berörd på något djupare plan. Jag läser och så var det det med det. Men lite vill jag ju ändå kommentera! Som alltid. (Jag vet inte om ni märkt det - men det verkar vara böcker som får medelbetyg jag ofta väljer att "bara" recensera kort.)

| Alena | Kim W. Andersson 2011 | Kolik förlag | 115 sidor | 13/15+ (för väldigt rå, faktiskt) |

Jag hade väll kanske lite för höga förväntningar på det här seriealbumet - jag ville att det skulle bli albumet som förde mig över kanten till gänget av serieälskare. Men näe, jag är faktiskt inte riktigt där än. Det här är som en nytolkning av Stephen Kings Carrie, och jag var inte riktigt beredd på att det skulle vara så lika. Det gör kanske att upplevelsen blir lite mindre extrem eftersom jag redan sett (i stort sett) den här historien på TV-rutan. Men jag gillar Kim W. Anderssons tecknarstil HEMSKT mycket och älskar albumets utseende och formgivning! Historien är väldigt ... rå och rätt så extrem, och nej den är ju faktiskt inte rakt av en rip off på Carrie, men lika är det. (Det finns ju faktiskt en rätt så avgörande grej som skiljer dem åt ...)

Nu när jag skriver om den får jag faktiskt lust att läsa om den, kanske mer noggrannt den här gången ... var ju ändå i januari jag läste den.

 

När jag läst ut den kände jag enligt Goodreads att det var en fyra, men just nu tycker jag den är en 3½ av 5.

| Selma Lagerlöfs Bortbytingen | tolkad av Emelie Östergren 2014 | Kolik förlag | 112 sidor | ganska mycket alla åldrar, tycker jag |

Det här albumet har jag varit riktigt nyfiken på efter att ha sett det på ett flertal bloggar, så blev ganska överlycklig när mitt bibliotek, som annars har ett rätt så skralt utbud av seriealbum, hade köpt in den. Jag tycker om hur pappret känns - men av någon anledning hade typ häften av sidorna fallit av redan när jag lånade den, och jag är typ säker på att jag var först? Var ju mindre bra det.

Hursomhelst.

Jag kände inte till Semla Lagerlöfs Bortbytingen sedan tidigare - eller jag hade kanske hört om det, men var inte bekant med det. Histoien var iallafall rätt så likadan som jag hade tänkt att den kanske skulle vara. Tecknarstilen är väldigt (väldigt) fin och speciell, men jag tycker det blir lite tråkigt med de likadana färgerna efter ett tag ...

Jag läste det här albumet väldigt snabbt och utan någon större eftertanke - jag har helt enkelt inte tålamodet att sitta och inspektera varenda millimeter konst och analysera allting som sker och skrivs. Jag tror att man får en långt mycket mer maxad och liksom mäktig upplevelse om man tar sig den tid jag anser det här albumet egentligen behöver. Efterordet flummade jag mig också bara igenom - okej, det kanske inte är så viktigt, men det kändes också hemskt tråkigt och handlade om berättelsen, som för mig inte blev alls så stor som den verkar ha blivit för Andreas Berg som skrev det.

Jag tycker ändå sist och slutligen om historien och utförandet väldigt mycket, bild och text kompletterar varandra fint och jag känner att jag faktiskt kanske ändå någonstans snuddar det där med vad seriealbum går ut på när jag läser det här.

Nu märker jag att jag ju faktiskt har rätt så mycket att berätta om den här, men jag tror vi lämnar denna bildberättelse om en mor vars barn blir kvar i skogen och som istället får med sig en trollunge hem, som allt eftersom får kärleken som var ämnad moderns egen son, nu. Resten lämnar jag till er att upptäcka.

 

Den här fick också en fyra på Goodreads, men just nu känner jag faktiskt också att den här bara får 3½ av 5, för den har inte direkt levt vidare i mig. (Det kan, även här, vara så att den blir bättre för mig efter en omläsning.)

 

| Fristaden (Varelserna #3) | Magnus Nordin 2014 med bilder av Lars Gabel | Berghs | 99 sidor | 11+ |

Jag kan ju heller inte skriva så hemskt mycket om den här för att inte spoila er totalt som inte läst de föregående delarna. Men det finns ju en orsak till att jag fortsätter läsa om detta Zombie-härjade Gotland. Vi får följa med karaktärerna några dagar per bok och Nordin skildrar skickligt de blandade känslorna som kommer upp till ytan i deras situation. Jag hinner inte lära känna dem tillräckligt för att känna någon störra koppling till dem, men jag kan ändå sympatisera med dem. Bilderna och texten samspelar fint och dessa böcker är riktigt snygga med sina svartvitröda bilder på glansigt papper. Rekommenderas som lite slöläsning så man vill ha något bra som inte kräver så mycket tid och tankeverksamhet.

 

3½ av 5.