Lex bok

Var ju meningen att jag skulle publicera den här på torsdag, men jag nån hade glömt att lägga kameran på laddning och att ta bild var liksom det sista jag hade kvar. igår tog jag bilden men hann inte lägga in den på datorn etc. Men nu så.

Godmorgon förresten!

Wiiihoooooo nu kommer det en glad recension! Tänkta bara förvarna.

Lex bok handlar om Lex, som är typ historiens negativaste huvudkaraktär. Hon tycker att alla utom hennes bästa vän Jonatan är idioter, hon tycker att samhället är helt idiotiskt. Hon vägrar göra något för att glädje detta horribla samhälle vi lever. Hon går på gymnasiet mest för att göra sin mamma glad, men hon gör ingenting för att klara av det. Hon bor med sin mamma, lex pappa sitter i fängelset där Lex ofta hälsar på honom. Med sin mamma lagar Lex mat och med sin pappa talar hon ivrigt om gamla action-filmer. (Eller nåt, inte hemskt insatt vet ni, kände inte igen en enda film...eller högst en.)

Men så träffar Lex mamma en man på zumban som är mer än lovligt intresserad av ungdomen Lex - eftersom han skriver (inte särskilt framgångsrika) ungdomsromaner. Han klampar bara in i Lex och hennes mammas liv och förstör allting. Lex berättar om honom för sin pappa och pappan kommer på en "lysande" hämdplan...

Jag tror att de flesta vet att Lex startar en blogg. På bloggen är hon Maya, Maya som klär sig helt fel men samtidigt så rätt och inte är rätt för att uttrycka sin åsikt på bloggen. Bloggen börjar som en liten hämnd mot Bruno, men den blir snabbt känd och Maya bjuds på kändispartaj och tidningar ringer för att intervjua henne. Hur ska det här gå, Maya finns ju inte?

Sara Kadefors har skrivit Augustpris-nominerade Sandor slash Ida och det är väl dels därför den här boken var en så stor snackis redan innan den kom ut. Det gjordes en helt riktig blogg som skulle vara "Lex blogg" men nu när jag försökte hitta den fanns den inte mer... :/ Såg nyligen även boktrailern för boken, och nepp, inte så jag ser min Lex. Ni kan se den på bokens egen hemsida: www.lexbok.se

Jag är väl inte direkt världens största fan av Sandor/Ida. Men jag tyckte om den, jag gillade språket och det brutala i texten. Efter att ha läst dessa två vet jag lite hur Kadefors skriver, vilka berättelser hon väljer att berätta. Både i denna och Sandor/Ida finns det en mer "feminin" manlig karaktär och en mer kaxig, hård, under ytan osäker kvinnlig karaktär. Jag tycker om det, det gör jag. Jag tycker om hur hon "kritiserar" samhället genom böckerna, eller förverkligar det. Hjälper en att inse. Många av Lex tankar är dumma, det är ju alldeles onödigt att ifrågasätta och vara emot precis allting, men hon är ändå smart. Hon har en poäng. Många av hennes idéer tog jag till mig och funderar på än. För det hon säger stämmer faktiskt, ibland.

Jag älskar hur kaxig Lex är. Jag älskar hur sårbar hon är samtidigt som hon är hård och självsäker. Hon är en himla skickligt skapad karaktär. Jonatan tycker jag också om. Jag tycker om hur han står upp mot Lex, men senare ångrar sig - och vågar erkänna det! Skulle ibland bara vilja krama om dem båda - bara för att de är så fantastiska! Men de börjar ju faktiskt inse det också under bokens lopp. Att de kan. Om de vill. Att de har talang - för det de vill ha talang för! Tycker jättemycket om deras relation dessutom.

Språket är ju väldigt viktigt i en bok enligt mig. Så hur är det här? Det är mycket dialog som varieras med Lex explosiva tankar. Hon har så mycket ilska som hon håller inom sig. Men tycker jag om det då? Ja. Jag tycker om hur snabbt och käckt det är. Jag tycker om känslan jag får av att läsa det - jag känner mig nöjd, liksom. Full av glädje. För att jag faktiskt gillade. För att jag njöt och ville läsa och upptäckte att ja, det här är bra! Smart och fin och rolig, är den, och viktig och tankeväckande.

Det som gör boken speciell är egentligen inte handlingen - även om den är speciell den med - utan det är Lex. Jag älskar hennes upproriskhet, hennes ilska och hennes anti-allting. Jag älskar hur hon växer och lär sig genom boken. För hon blir bättre, jag lovar. Och jag älskar att hon egentligen är så smart. Och rolig. Det är Lex som får mig att vilja läsa vidare. Det var på grund av Lex som jag sträckläste typ hälften på en natt.

Trots att jag tycker om den väldigt väldigt mycket tar det emot att ge den full pott på Goodreads. Jag vet inte varför - kanske för den lite tröga början (alltså jag trodde hon skulle fixa bloggen direkt, men tog ju jättelänge! Alltså egentligen var det inte segt. De hade bara kunnat låta bli att avslöja det.), kanske för att den egentligen mest känns som en uppdaterad version av Sandor/Ida, kanske för att den tappar lite av sin trovärdighet när bloggen blir så himla stor på typ en månad, kanske för att den är för brutal för att jag ska kunna älska. Men jag imponeras och jag fylls av glädje av att läsa den. Och det är ju det som är viktigast, upplevelsen.

Foto: Ulrica Swenger

Lex bok av Sara Kadefors | Lilla Piratförlaget 2013 | 326 sidor | 13+ | tack till förlaget för e-boken!

Boktyckes läsutmaning #2 - Läs en bok vars titel består av två ord - avklarad!