Homecoming queen

Av Moa Herngren
Översättare: -
Originaltitel: -
Serie: -
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen (tack för boken!)
Sidantal: 351
Ålder: 13+
Genre: Kärlek, livet, vänskap, familjen, High School

My är nästan 16 år när hon åker som ujtbytesstudent till Ownsville, Missouri, USA. Hennes värdmamma sminkar sig med kladdig maskara, blå ögonskugga och rosa läppstift. Hon bor på landet och har en man som heter Dan men han är nästan aldrig hemma. My ska kalla dem mom och dad.
I USA blir My snabbt populär och hon får snart en bra vän, Jamie Jo. Jamie Jo har en bror, och han fattar snart tycke för My.
Men allting är inte en dans på rosor i Owensville, verkligen inte!  Ronda är väldigt gudtroende och blir alldeles beströt när hon får veta att My inte är det. My blir tvungen att välja en kyrka som hon går till så att hon ska hinna "räddas" och inte hamna i helvetet. Hon väljer den kyrka Jamie Jo går till, protestanterna. Hon börjar sjunga i kyrkokören men hon är livrädd för att bli tvungen att sjunga solo. I Sverige kunde hon inte sjunga framför publik för då invaderades hon av ett monster och inga toner nådde ut.
Homecoming queen handlar om en resa som kanske inte riktigt blev som förväntat, om hur My försöker anpassa sig i en värld som inte är hennes, om att hitta sig själv, om att växa ifrån varann och om kärlek.
Jag förväntade mig något bra. Mågot Sarah Dessen likt. Men jag tänker inte hålla inne med domen: jag blev så. Himla. Besviken. Och jag är så ledsen över det! Jag försökte verkligen gilla den, men jag typ hatar My. Fattar inte hur hon tänker! Jag typ hatar Elly, men hon är ju Mys bästis så de är väl likadana. Elly har också åkt som utbytesstudent till USA men till ett annat ställe och de mailar.  hatar rasismen, Mys önskan am att bli av med oskulden (ingen skillnad till vem den går), språket känns platt och konstlat. Det syns helt igenom att det är en vuxen som försöker imitera hur en tonåring tänker. Hatar Mys värdmamma. Och jag kan bara inte fatta att My blir så populär i Owensville. Det där om att hon har ett monster inom sig känns även hemskt överdrivet. Liksom om hon nu sjunger så himla bra så borde hon ju inte vara rädd för att visa det?! För hon vet själv om att hon sjunger bra.  Jamie Jo är min favorit, tills den punkt då även hon går och blir korkad som en flaska. Sen fattar jag inte Mys relation till en äldre man (eller, typ 25 åring) på slutet.
Det som trots alla dessa hatar hit och hatar dit gjord att jag fortsatte läsa var nog handlingen. Det händer mycket och jag tycker at det mesta absolut är onödigt - dåligt. Men lite spännande är det. Jag hatade inte helt och hållet, det fanns nåt i boken som fick mig att verkligen vilja läsa vidare. Jag till och med längtade efter det ibland! (Kan dock vara att det var för att vardagen kändes sjukt tråkig...) Men språket, landet, ilskan, My och resten av karaktärerna gjorde mig ändå hemskt besviken.
Så snälla Moa Herngren, skriv inte fler ungdomsböcker! Eller snälla förlag...publicera inte dåliga böcker.
Men om du är en rätt bitcig tjej som kan känna igen sig i My, en mycket osäker tjeje som beter sig rätt vidrigt ibland och bara tycker synd om sig själv, så kanske du skulle kunna gilla den. Den var inte direkt suuuuperdålig men när man har det jag har att jämföre med så...
Rätt ort recension men orkar inte lägga ner tid på att skriva om ( enligt mig) dåliga böcker...