Världarna jag lever i: Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv

fredag 22 november 2013

Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv

Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv är den första delen i serien Nikkis dagbok, serien som gjort succé i USA. Den är skriven i dagboksform och går hemskt snabbt att läsa.Boken handlar om Nikki, en 14 årig flicka som är bra på att teckna. Hon har just flyttat från en småstad till en större stad och varit tvungen att byta skola. Hon känner ingen och typiskt nog fick hon skåpet bredvid MacKenzie, skolans populäraste tjej som från första stund bestämmer sig för att hata Nikki. Nikki blir smått kär i Brandon som sitter framför henne på biologin och hon lär småningom känna de bokgalna smått konstiga tjejerna Zoey och Cloé som kanske först verkar lite IQ-befriade men som sen visar sig kunna bli Nikkis vänner.

Dessutom har Nikki en lillasyster, Brianna, som hon blir helt galen på ibland. Och orsaken till varför de fluttade fån första början är att Nikkis pappa fick ett jobb som skadedjursbekämpare där och Nikki via hans jobb fick ett stipendie till skolan hon går på, Westchester Country Day Middle School. Och Nikki kan absolut inte visa sig i hans jobb-bil som har en enorm kackerlacka på taket. För det skulle ju bara vara för pinsamt.

Min första tanke var: nej. Detta är verkligen inte min typ av bok. För ... trots att Nikki försöker förmedla att hon verkligen inte är en såndär fåfäng CSP (cool söt populär) -tjej så är hon nog lite det. Dessutom irriterar jag mig på hennes sätt att förmedla vad som hänt på dagen i dagboken. Hon skriver hela j***a tiden att "Jag menar, hur superbarnsligt skulle inte DET vara?!" och "Fast jag säger det bara inne i huvudet, så det är ingen mer än jag som hör.". Och det gick mig verkligen på nerverna! Så hon känns väldigt mycket yngre än fjorton, typ elva högst. Men kanske de bara är väldigt barnsliga i amerika...vad vet jag!? ;) Men jag kan iallafall helt förstå att den klassas som en 9-12 bok trots att huvudpersonen är 14.

Jag tror det är meningen att den ska vara rolig. Och att hon ska vara hemskt ironisk hela tiden. Men jag skrattade endast en gång under boken, och det var då hon störde sig på sin lillasyster. Är inte säker på att det skulle vara roligt då jag tyckte det lillasystern gjorde var roligt. Brianna är nog faktiskt min favoritkaraktär!

Tecknarstilen är helt fin. Men gillar den ändå inte super mycket. Gillar inte heller fonten som används.

Men även om jag inte tyckte alldeles super mycket om den, var den helt okej. Jag gillade inte huvudpersonen alls, sååå självgod så jag faktiskt nästan spyr... men riktigt trevlig och fin! Vardagen är bra beskriven trots att det verkar som att författaren desperat försökt få en att skratta till sättet den är skriven på. Tyvärr ingen ny favorit. (Kan dock bero på att ajg växt ifrån den. Passar säkert helt bra till nioåringar som inte är sådana bokkritiker som jag!) (är det helt tydligt att jag inte tycker om att skriva dåligt om en bok jag fått som recensionsexemplar?)