Hahahah det GÅR verkligen inte att beskriva handlingen i När vi möttes på nåt annat sätt den är verkligen så klyschig jag svär.
Okej såååå ... vet typ ej hur jag ska skriva om denna? Pga den här boken är helt otrolig. Men inte på ett bra sätt. Ändå läste jag ut den på superkort tid??? Pga på något sätt lyckas När vi möttes ha ett driv som får mig att fortsätta läsa hela tiden - jag vet verkligen inte hur. Antagligen för att jag trots min starka feminism osv är en 19-åring som vem som helst som tycker drama som detta är rätt underhållande att läsa om. Det är ju ändå lite likt Chuck och Blair när man tänker på det?
I princip samma handlingsmönster upprepas gång på gång - allting är bra mellan Tessa och Hardin, men så förstör Hardin det, de skriker lite på varandra, Tessa förlåter Hardin, de har sex. Det här upprepas gång på gång på gååång och för varje gång beter sig Hardin värre, men Tessa förlåter honom. Och så imploderar allting i ansiktet på Tessa på slutet. Såklart.
Såhär: egentligen är nog inte Anna Todd en särskilt dålig författare, hon har mig ju i sitt grepp i över 600 sidor, men det hon väljer att skriva om??? Den här boken glorifierar så många sjuka saker - att det är okej att ens pojkvän beter sig som ett as i en sekund bara han säger att han älskar dig i nästa. Alkohol och våld överlag. Så slutshamear Tessa andra tjejer konstant. :-)) trevligt va :-)) Jag fattar ju varför Anna Todd fått en massa läsare - sex säljer, good girl gone bad säljer, bad boys säljer osv osv. Men det här är VERKLIGEN next level och så otroligt orealistiskt också??? ALLA beter sig sjukt i den här boken. Och det är liksom faktiskt inte bara Hardin som sårar Tessa konstant osv, Tessa är också hemsk. De börjar bråka över de mest skrattretande saker och tycker liksom det är okej att de inte kan tala med varandra utan att höja rösten?? Tessa beter sig Så Dåligt mot typ alla i hennes närhet men alla älskar henne för det för hon är liksom fröken helt perfekt??? Hardin är heeelt sjuk men Tessa är liksom inte långt efter, bara på ett annat sätt. (För er som inte läst är Hardin en typical mansbebis som vill ha någon han kan äga och som tar hand om honom pga han har haft en Tragisk Uppväxt som har scarred him for life vilket *såklart* rättfärdigar hans sjuka beteende)
Tessa är också så otroligt självgod can't handle.
Alltså jag vet inte. För den är egentligen väldigt underhållande (mycket också för att så sjuuukt man a "you did NOT just go there" konstant) och går så snabbt att läsa, det är liksom rätt skönt att läsa den och bara stänga av. Språket är rätt fånigt ibland, jag vet inte om det är översättningen men mer än ibland är dialogerna sååå stabbiga och stela och konstiga. Ifall någon karaktärsutveckling skulle ske hade det här kunnat vara en helt okej bok, och ifall slutshamingen hade redigerats bort och ... det finns så så mycket som jag vill ändra på så jag vet inte var det lämnar mig och den här boken. För det går ju inte att komma ifrån att jag läste ut en tegelsten på några få dagar och alltså helt tydligt tyckte det var kul. Men alltså ibland får man väl läsa dåliga böcker och strunta i att de inte är helt moraliskt försvarbara? Det var ju ändå underhållande, tyckte jag. Ibland orkar jag helt enkelt inte läsa böcker där jag måste vara på helspänn konstant. Ähh men jag får se.
Just nu lutar det nog mot att bara skippa resten - livet är för kort för att slösa för böcker som sist och slutligen inte ger mig särskilt mycket. Och suget efter att få veta hur det slutar har typ försvunnit nu, bryr mig inte särskilt mycket. Alltså: När vi möttes är väldigt mycket som vilken fanfiction på le internet som helst, motsvarande stories finns liksom en googling bort - förhoppningsvis med mindre kvinnohat. Google är din vän, När vi möttes? Not so much. (Även om jag veeerkligen inte klandrar dem som tycker dessa böcker är trevliga, JAG FÖRSTÅR ER.)
| After: När vi möttes orig. After | Anna Todd 2014 övers. Hanna Svenssan 2015 | Norstedts | 635 sidor | 15+ | läs-ex | köp hos: Adlibris, Bokus |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar