Jack-omläs

Hallå eller!

Är tydligen så en hälsar i Göteborg. Måste ju lära mig inför bokmässan som JAG SKA PÅ!!! Är megalycklig och pepp AH. Lite inför den, men mest pga abstinens, läste jag om min favvo Jack av Christina Lindström. Var lite rädd att jag inte skulle gilla lika mycket andra gången men DÄR HADE JAG JÄTTEFEL. Älskade, igen. Typ mer? Nej, alltså tror ändå inte det blev ju atack-kär förra gången, typ som Jack i Freija, men älskade ändå. I senaste avsnittet av Noel & Ludwig - Riddarna med brustna hjärtan pratar de en kort stund om hur länge en kan vara förälskad. Fyra månader gissar Noel, två veckor säger Ludwig (dock nog ej 100% seriöst) men hursom: är nog det som hänt här. Är ej FÖRälskad mer MEN älskar fortfarande.

Dock orkar jag ej skriva någon ordentlig recension pga 1. onödigt och 2. har tio andra böcker att recensera. Men vill ändå kommentera lite. Och lyfta fram citat och boken igen för glöm ej denna! Den är fantastisk och det är supersynd att den ej getts ut som pocket men än finns det hopp!

För det första är Jack en rätt rolig bok - det är nog det första en märker, för den är liksom rolig i vart annat stycke. Inte gapflabbs-rolig, men le och må bra-rolig. Jack som berättare är annars rätt sarkastisk och självgod, vilket nog inte alla orkar med, för det är liksom så precis hela tiden och ärligt blev jag lite trött på det den här gången - märkte det dock knappt första. Men det är hans språk och det är 100% vattentätt, tonen släpper ALDRIG. Sånt uppskattar en ju.

Jag är halvvägs genom kronikan när spårvagnen plötsligt tvärstannar i en kurva. Bromsarna kvider som om deras morsa sagt åt dem att tömma diskmaskinen just när de höll på att rasera skyskrapor i centrala Shanghai i Battlefield 4. Alla vet ju hur det känns.

OCH ytteeerst grabbig. Jag menar: mycket. Men det gillar jag faktiskt supermycket! Pga de böcker jag läser är sällan så, och det är så befriande mainstream allting på något vis. Samtidigt som det är stereotypt är det liksom 100% verklighetstroget.

Jack kommenterar också sig själv och sina vanor en del, vilket ju kan få en att undra över hur han ej insett hurdan han är framtill Freija? Samtidigt kanske det är just därför, för att han vet men förklarat med något annat och sedan godtagit det som sanningen.

Så säger jag ofta. Skämtade bara. Men det är inte meningen att någon ska vara säker på att det bara var ett slämt. Det är meningen att orden ska sticka i huden. Att den där yxan i väskan ska dra blickarna till sig så länge som möjligt.

Och sidospåret om att Jack bor ensam med sin morsa som blev singelmamma som 18-åring är en av de bästa grejerna med hela boken. Relationen mellan Jack och hans morsa och farsa skildras så så snyggt. Och den mellan Jack och Enar också, för den delen.

Med benen dinglande över klippkanten och huvan på tröjan uppdragen över huvudet sitter jag här och försöker förstå varför farsan ska ta hand om den där fem- eller sexåringen. Han har aldrig tagit hand om mig. Han har aldrig dragit handen genom mina lockar. Aldrig signalerat typ välkommen, kul att du är här. Det är morsan som har sagt ”Du är hela min värld” rakt ut i luften när jag har drämt igen ytterdörren efter mig med en smäll. Men till Enar ska farsan tydligen skaffa bilbarnstol och datorspel medan jag fan knappt ens har fått födelsedagspresenter varje år. När jag fyllde tolv fick jag en Kalle Anka och fyra gamla Illustrerad vetenskap som han hade tagit med sig från väntrummet hos tandläkaren.

Vill mest säga: den här boken är så väldigt läsvärd, mycket pga underhållningsvärdet men också pga alla viktiga grejer som tas upp - för det görs så bra! Och aldrig skolbokigt! Och en älskar alla karaktärer och det finns så många fina scener. Typ samtalet mellan Lucas och Jack eller det som följer mellan Jack och morsan efter eller Lovisas fest.

Så här avslutade jag min recension efter att ha läst förra året:

Ni har atagligen förstått det redan, men för att få det alldeles klart: jag älskar prick allt med den här boken. Jag tycker alla ska läsa den för det här är helt enkelt briljant. Ja, jag är kär i Jack. Ja, man blir överlycklig av att läsa den. Ja, jag tycker du ska sluta läsa den här recensionen och läsa Jack istället. Köp den, låna den, jag bryr mig inte. Men bara läs! Gör det nu. Du kommer definitivt inte ångra dig.

Och det håller ju än idag. DOCK skrattar jag detta stycke rakt i texten:

Mest av allt älskar jag det nog för att historien känns så nära mig, då jag känner igen mig i Freija något enormt. (Samtidigt tycker jag ju inte jag är på långa vägar lika cool som hon, så det är ju kanske mer att jag VILL vara som hon ... men alltså, hon är ju faktiskt sjutton. Så än har jag lite tid att bygga upp hennes självförtroende på. ;-D) 

 Hahaha you wish KAN Freija sluta vara så smart?!? Skämt åsido älskar henne. Och jag vet inte, är nog ändå rätt nöjd med den jag är för tillfället. Trots att jag kanske inte är en exakt kopia av Freija - men what's the fun in that, liksom. Sist och slutligen.

Och OBS! De tre första citerade texterna kommer alltså från Christina Lindströms Jack (B Wahlströms 2016) och ägs ej av mig.