En väktares bekännelser

Igår kring midnatt läste jag ut Elin Säfströms En väktares bekännelser med andan i halsen. Alltså verkligen. De ca 50 sista sidorna var SÅ spännande och bra dog lite.

Vad handlar den om då? Jo, om Tilda som är femton år och väktare. I hennes värld (eller kanske vår med VEM VET är ju ej väktare) finns det rådare lite överallt - hon har en hustomte, älvor dansar i parkerna om nätterna, troll kan jobba som portvakter och tomtarna har en egen liten bar. Men det är bara Tilda och hennes mormor som ser dem, för det är bara väktarna vändsynen inte påverkar.

Väktarnas uppgift är att se till så att rådarna sköter sig och att stoppa dem ifall de tänker göra en överträdelse. Till sin hjälp har Tilda mormors gamla hund som känner på sig när en överträdelse håller på att ske och leder Tilda till den. Vanligtvis brukar Tilda mest vara mormors sidekick och inte ha så mycket ansvar, men nu var mormor tvungen att hjälpa Ankar-Stina i Norrland och då blev Tilda ensam med ansvaret över hela mellersta Sverige.

Vilket är rätt jobbigt - speciellt då Tilda absolut och på inga villkor får berätta om väktarskapet för någon. Dessutom ser Hakims fantastiskt bruna ögon bara onaturligt vackra Natta och mamma bryr sig bara om sig själv och att äta Dumle. Och pappa hoppade framför ett tåg innan Tilda ens var född.

En väktares bekännelser är berättad lite som en dagboksroman där Tilda alltså är berättare. Språket är humoristiskt och ungdomligt och känns verkligen som Tilda hela vägen. Genom det får en en väldigt bra bild av Tilda och hon är en karaktär jag verkligen gillar. Hon skämtar mycket, är rätt så ironisk, blir rätt ofta irriterad på personer i henne närhet men gillar dem ändå. Hon känns som en typisk 15-åring och är ingen översmart superhjälte, vilket är skönt. Ändå hamnar hon ur för en hel del saker och jag blev riktigt överraskad av hur snyggt och invecklat huvud"mysteriet" var - jag blev lurad minst lika många gånger som Tilda.

Jag gillar Tilda, men hon är absolut inte den enda personen jag faller för. Mormor tycker jag är superhärlig och Imane med. Sedan finns det en hel del intressanta personer som en kanske inte gillar men som känns väldigt verkliga och det är intressant hur Säfström forskar i mamma-barn-relationen i denna urban fantasy-roman. Fast mest gillar jag ändå Dumpe. Han är så härligt trogen och pigg, tror verkligen vi skulle gilla varandra.

Urban fantasy-roman är väll just precis vad det här är - även om jag inte ser skymten av trangeldrama eller vampyrer vilket är superskönt. Istället är det nordisk folkmytologi som är grunden till rådarna och det gillar jag verkligen. Förstår verkligen inte varför det inte finns fler böcker där det övernaturliga baseras på våra folksagor, för tomtar, troll, älvor och skogsrån är de väsen jag finner mest fascinerande.

Till en början tyckte jag En väktares bekännelser var lite långsam, det tog ett tag för den att komma igång och jag kunde inte riktigt fokusera på läsningen. Till en början finns det heller ingen riktig huvudhandlig utan det händer lite det ena och det andra i Tildas liv. Senare så uppskattar jag ändå det här för det funkade ju som en introduktion till Tildas vardag och personerna kring henne. Dessutom blev allting viktigt i slutändan, utan att vi märkte det till en början.

Förövrigt finns det en hel del storylines att hålla reda på här - den med Natta, den om pappan, mamman därhemma, mormor i Norrland och så alla överträdelser Dumpe och Tilda försöker stoppa. Plus en älva som beter sig konstigt och så det som allting leder fram till. Det hade kunnat bli rörigt, men Säfström gör det väldigt snyggt och jag är riktigt imponerad av hur allting sedan flätas ihop.

Igår sträckläste jag kanske sista halvan av boken och OJ! så bra det var. Det är i mitten allting verkligen börjar ta fart, jag blir alltmer fascinerad av Säfströms värld, olycklig då Tilda är olycklig och alldeles spänd då hon är i fara. Slutet hetsläste jag verkligen för kunde inte för allt i världen förstå hur de skulle klara sig och blev lite rädd av hela grejen helt ärligt. Slutet är verkligen fantastiskt - perfekt längd, sjukt spännande och framförallt så väldigt snyggt.

Det här är en bok jag verkligen VERKLIGEN rekommenderar. Speciellt om en gillar nordiska väsen, men även om en föredrar "vardagsböcker" om relationsproblem för det är något som är minst lika stor del av den här boken som den övernaturliga delen. Läs, hörni! Det här är riktigt, riktigt bra.

Foto: Ola Kjelbye

| En väktares bekännelser | Elin Säfström 2016 | Gilla böcker | 283 sidor | 11/13+ | tack så mycket för rec-exet, Elin och Gilla böcker! | köp hos: Adlibris. Bokus, Cdon |