 |
| Bildkälla |
Jag började skriva en recension på Maresi av Maria Turtschaninoff och det blev mest en diskussion med mig själv om hur och om och varför den är feministisk. Om jag tycker den är feministisk och förstår poängen, om huruvida den sticker ut eller egentligen är som en massa andra fantasy-böcker. Det blev så långt och handlade egentligen inte ens om vad jag tyckte om själva boken, utan mer om vad feminism är enligt mig. Så nu får det bli ett eget inlägg. Själva recensionen dyker säkert upp om någon dag eller så!
För det första: jag är himla ny i det här med feminism. Jag vet ju vad det, basically, innebär. Men jag ser det inte direkt om jag inte söker efter det, jag är inte särskilt påläst och det präglar inte min vardag särskilt mycket. Därför blev jag lite förvirrad när det visade sig att Maresi blivit hyllad för sin feminism som så tydligt genomsyrar berättelsen. Jaha?
OBS alltså att jag supergärna blir rättad, för jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag pratar om och det här är liksom mest funderingar. Men jag VILL ju lära mig och förstå, så skulle bli väldigt glad om någon ville kommentera något vettigt och _upplysa_ mig:
Men alltså, den är ju feministisk. Den handlar om ett kloster på en ö där män är förbjudna - men alltså samtidigt funderar jag över hur pass feministiskt det faktiskt är - jag menar, det är ju inte som att män int kan vara underkuvade? Utsatta pga t ex sin sexualitet, sina känslor eller sin hudfärg. Det är väll inte särskilt feministiskt alls att påstå att männen skulle förstöra ön om de satte sin fot på den? Feminism handlar ju inte om att kvinnorna ska vara över männen, utan att alla ska ha rätt till att att vara/göra precis hur/vad de vill. I och för sig så säger de "Männen är inte våra fiender" (s. 75). Kanske det egentligen är helt okej med en ö bara för kvinnor, varför skulle det egentligen vara fel? Det är väll mest det här med att jag inte tycker det är särskilt revolutionerande som gör att jag inte fattar hur den är SÅ HIMLA feministisk.
Men det ÄR ju uppfriskande. Det är ju oftast rövargäng bestående av män, eller slott med män som kungar och soldater som fantasy handlar om. Förutom typ drottningen eller någon prinsessa eller hora. För en gångs skull är kvinnorna huvudpersoner utan att vara där för männens skull. Männen är bara bifigurer, ett hot, en klump, inte personer utan rakt igenom onda. Så då är den väll uppenbart feministisk?
Guden består av tre och alla är de delar av kvinnan - döden, livet och födseln. Ön heter Menos och det är taget från ordet menstruation, läste jag i en recension. Men det JAG främst tycker är feministiskt är hur systrarna tillåts vara så olika, mångfacetterade och liksom ha alla karaktärsdrag man kan ha. Joem är stolt och bitter, Jai tyst, åtminstone till en börja, Maresi kunskapsjuk, snäll och vill gör allting så bra hon kan. Mor är genomgod, Syster O sträng men vänlig osv osv. Jag HATAR om en karaktär är typiskt _stark_ eller _svag_ eller _horig_ eller något annat stereotypiskt. Låt henne vara allihop på en och samma gång! För det är ju så påriktigt, ändå.
Och trots att Maresi kanske inte gillar Joem så mycket, eller syster Ers, så står de ändå tillsammans. Sammanhållningen bland alla dessa kvinnor och flickor är otroligt stark - hade det kunnat vara så om män varit med i bilden? Jag vill ju tro det, att alla människor kan leva tillsammans. Men om männen kommer in i bilden kommer liksom sex genast in i bilden och det verkar som om sex alltid skapar problem. Nog för att sex också kan finnas med i bilden trots att det bara är kvinnor, men jag tänker att de fortfarande är mer lika då och att det därför inte skapar problem på samma sätt. Men det blir så himla motstridigt, för jag har liksom en tanke om att män och kvinnor egentligen inte är på något visst sätt utan att det bara är patriarkatet som skapar alla stereotyper och felaktiga fördomar.
Jag VET faktiskt inte riktigt vad det är jag vill säga med det här inlägget, eller vad jag ens talar om. Men jag tycker det här är sjukt intressant! Och jag vill supergärna lära mig mer och diskutera det etc och Maresi kändes som ett bra underlag till det.
Angående det här med att utestänga männen/separatism: Självklart kan även män vara förtryckta i andra egenskaper än av att vara just man - MEN. Män som grupp är inte förtryckta. Det som är grejen med manshat - som många anti-feminister menar är anledningen till varför en inte ska vara feminist - handlar egentligen inte alls om att hata manliga individer. Det handlar om att hata och sparka mot GRUPPEN män och den mansroll med tillhörande normer och värderingar det innebär. När jag säger att jag hatar män menar jag inte att jag hatar män. Jag har flera män i mitt liv som är bland mina allra närmaste personer. Det jag menar är att jag hatar att mansrollen är våldsam, tar sig rätten att ta på/recensera mig kropp etc. Nu har jag ju inte läst boken, men jag gissar på att det helt enkelt handlar om en förenkling av hur det ser ut, för grejen med den här mansrollen är att en ju inte heller kan veta vem som är vettig och vem som inte är det. Om jag går hem mitt i natten och ser en man vet inte jag om det är en potentiell våldtäktsman eller inte. Om det makes any sense. Alltså som förklaring till på varför det kan ses som feministiskt att ha en separatistisk kvinno-ö, eller kanske snarare varför det blir samhällskritiskt. Det är _inte_ en feministisk utopi, och det måste en ju ändå skilja på :)
SvaraRaderaOch håller med i att sex mellan kvinnor under den här könsmaktsordningen alltid kommer vara mer jämställt, eftersom män har en maktfördel. Och det klart att folk liksom är olika egentligen, men vi anpassar oss undermedvetet efter samhällsnormer. Som sagt: Att män tar sig rätten att tafsa, kommentera kroppar, att de slåss osv är ju inte en naturlig egenskap. Det handlar om förväntningar från samhället och att de tillåts hålla på.
Å tack för tydlig förklaring! Har ju egentligen läst det hundra gånger men har liksom svårt att applicera i sammanhang ... men ja, så som du skriver är det ju säkert menat som :)
RaderaSynd ändå med alla dessa samhällsnormer - skulle vara sjukt intressant att vise hur världen skulle se ut om de inte existerade - eller skulle de ändå uppstå?..