Nu ska här tas ikapp recensioner! Jag har ... sju orecenserade böcker. Men nu tänkte jag ju beta av två och kanske någon till om det känns smidigt! Då kan ju högen minska rätt så snabbt.
Egentligen borde jag läsa på ett finskaförhör jag har imorgon och alldeles nyss kom på att jag inte övat ett sk*t inför. Men jag fick en tia idag i en inlämningsuppgift om skomodet genom tiderna jag jobbade med i år och dar (kändes det som - egentligen jobbade jag på den i typ ... två? dagar. Men det tog på min nattsömn. Och var stressigt och jobbigt. Så nog jobbade jag ändå. Totally värt det nu i efterhand ju.) så jag KAN faktiskt få unna mig lite trevligheter en stund.
Idag är det mellanåldern-fantasy som står på shemat! Imorgon kanske jag skriver om två böcker där bilderna får ännu större plats. Det vet man inte. På veckoslutet kanske jag orkar ta tag i det där med att skriva om Mockingjay part 2 och boken den baseras på. Och så har vi ju det där förbaskade omdömet kring Half Bad: ondskans son ... Men nu! Illusrerad fantasy för mellanåldern! Och mig, tydligen.
Först tänkte jag snicksnacka om senaste tillskottet i PAX-världen. Gasten heter den och handlar om hur en oskyldig lek leder till att en flicka blir gastkramad. Gastarna är inga trevliga typer, och de blir starkare ju fler de lyckas gastkrama ... än en gång blir det Viggo och Alrik som ska rädda Mariefred, trots att nästan ingen i staden gillar dem.
Och mer än så minns jag ärligt talat inte, eller det jag minns är iallafall inte sådant jag tycker jag kan avslöja utan att det blir för mycket spoiler alert! över det hela. Det här är då fantasy/skräck för mellanåldern. Huvudpersoner är två bröder, Alrik och Viggo som rätt så nyligen kommit nya till Mariefred för att flytta till nya fosterföräldrarna Laylah och Anders. (Som visar sig vara rätt så fantastiska.) Viggo och Alrik visar sig vara de utvalda som ska skydda Mariefreds bibliotek från svarthäxan, som återupptväcker och skapar en massa oknytt som ska hjälpa henne att få makten över biblioteket.
Gasten är superspännande. Det har alla böcker varit hittills, men när jag läste Gasten kände jag för första gången att precis allt med den här serien klatchar så himla bra. Det kändes lite som att komma hem, att läsa om de här två pojkarna som inte har det lätt i den nya staden. Men de är så himla coola för det! Berättelsen känns väldigt rätt i tiden, jag älskar slangorden och jag älskar mixen mellan serierutor och prosa. Att de vuxna får ta väldigt mycket plats och blir riktiga karaktärer gillar jag också starkt. Dessutom är det spännande något jävulskt, vilket inte direkt är ett minus i min bok. Snälla ge mig mer NU!
Den andra, liiite liknande bok jag läst under kort tid heter Splods öga - ett galaktiskt äventyr. Egentligen kunde inte de här två böckerna vara mer olika och fortfarande ha likheter. Den ena är fullständigt orealistisk medan den andra kanske inte heller är det, men ändå får en att tro på alltihop. Den ena behandlar också vardagliga bekymmer, medan den andra tar sin början mitt i vardagen men sedan inte bryr sig ett skvatt om vad som är verkligt. Den ena svensk, den andra genombrittisk.
Splods öga ..., eller Fortunately, the Milk är en historia som förklarar varför det tog så länge för pappan att hämta mjölk. Pappan förklarar alltså för sina barn vad han varit med om, som tog så länge och äventyret han upplevt är långt ifrån vad man gör en vanlig dag. Han möter bland annat på vumpyrer, ett folk som tillber en enögd staty och några rymdvarelser. Det är tidshopp och allting berättas väldigt chamigt, lite roligt och ingenting behöver en logisk förklaring. Väldigt Gaimaenskt, om ni frågar mig som innan bara läst en bok och sedan baserar mina antagen på vad andra skrivit.
Jag blev väll varken överväldigad eller besviken, det är ingen ryck-på-axlarna-bok, men heller inte en bok jag pratar om med tindrande ögon. Den är snabbläst, småcharmig och himla sprudlande. Riddells illustrationer är underbara (okej, vem försöker jag lura?! Illustrationerna är fullkomligt fantastiska och gör hela boken snygg något förfärligt!) och historien tror jag passar fenomenalt som högläsning.
Förresten - det där med att det här passar mellanåldern är inte hela sanningen. För ja, visst tycker jag det. Men det passar ju faktiskt en något år yngre åldersgrupp med! Typ 5+ kanske. Men det hindrar ju absolut inte 9-12-åringar från att låta sig charmeras.
| Gasten (PAX #5) | Åsa Larsson & Ingela Korsell med illustratiner av Henrik Jonsson 2015 | Bonnier Carlsen | 195 sidor | 9+ | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |
PAX #1-4
| Splods öga - ett galaktiskt äventyr orig. Fortunately, the Milk | Neil Gaiman med illustartioner av Chris Riddell 2013 övers. Kristoffer Leandoer 2015 | Bonnier Carlsen | 145 sidor | 6+ | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |
Oceanen vid vägens slut
Splods öga ..., eller Fortunately, the Milk är en historia som förklarar varför det tog så länge för pappan att hämta mjölk. Pappan förklarar alltså för sina barn vad han varit med om, som tog så länge och äventyret han upplevt är långt ifrån vad man gör en vanlig dag. Han möter bland annat på vumpyrer, ett folk som tillber en enögd staty och några rymdvarelser. Det är tidshopp och allting berättas väldigt chamigt, lite roligt och ingenting behöver en logisk förklaring. Väldigt Gaimaenskt, om ni frågar mig som innan bara läst en bok och sedan baserar mina antagen på vad andra skrivit.
Jag blev väll varken överväldigad eller besviken, det är ingen ryck-på-axlarna-bok, men heller inte en bok jag pratar om med tindrande ögon. Den är snabbläst, småcharmig och himla sprudlande. Riddells illustrationer är underbara (okej, vem försöker jag lura?! Illustrationerna är fullkomligt fantastiska och gör hela boken snygg något förfärligt!) och historien tror jag passar fenomenalt som högläsning.
Förresten - det där med att det här passar mellanåldern är inte hela sanningen. För ja, visst tycker jag det. Men det passar ju faktiskt en något år yngre åldersgrupp med! Typ 5+ kanske. Men det hindrar ju absolut inte 9-12-åringar från att låta sig charmeras.
PAX #1-4
 |
| Foto: Sophia Quach |
Oceanen vid vägens slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar