Det här med personlig åsikt

På torsdag för en vecka sedan läste jag ett inlägg skrivet av Katja på Bokhuset där hon skriver om vad som egentligen gör en bok BRA. Hon skriver att det är själva läsupplevelsen hon recenserar, inte kvalitéten. Samtidigt går ju läsupplevelse och kvalité ofta hand i hand, de behöver bara inte nödvändigtvis göra det. På fredag följde Anna på Sagan om sagorna upp Katjas inlägg och för någon månad sedan skrev Klara på Klaraasbooks ett inlägg jag genast drar paraleller till då jag läser Katjas. Klara skriver om hur hon tänker när hon recenserar en bok, medan Katja skriver om kriterierna för en bra bok, finns de ens? Två egentligen olika saker, som samtidigt har hemskt mycket att göra med varandra. (Duh.) Sedan Klaras inlägg har tankarna kring det molat i bakhuvudet, och när jag på torsdag läste Katjas inlägg bestämde jag mig för att verkligen skriva om det. Vilket jag tänker göra nu. Bered er på långt och flummigt - och kanske lite vettiga funderingar emellanåt.

Alltså, jag ÄLSKAR böcker rätt så ofta. Jag har nog gett fler femmor på Goodreads i år än många andra. Det KAN ju också hända att jag bara råkat pricka rätt, så är det nog rätt så långt, men samtidigt kan en femma kännas mycket bättre än en annan femma när det gått en tid, även om de båda kändes som fullpoängare vid läsning.

För mig är det ofta väldigt svårt att betygsätta böcker på Goodreads och jag medger att jag ibland ändrar dem i efterhand. För jag tycker att läsupplevelsen fortsätter långt efter att man läst den sista sidan och stängt boken. Om en bok finns kvar i tankarna långt efter att den är utläst men inte kändes så hemskt fantastisk vid läsning, kan betyget mycket väl höjas. Men inte så ofta, för det som väger mest för mig är nog ändå UPPLEVELSEN. Ibland känns en bok fantastisk då jag läser, men när jag tänker på den efteråt minns jag den knappt. Då kan betyget absolut sänkas, även om man kanske inte borde göra det ...

Jag är ingen professionell recensent och jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli det heller, därför är mina omdömen helt enkelt VÄLDIGT personliga ibland. Det kan inte hjälpas, det bara är så. Saker som anspelar på vad man tycker om en bok är enligt mig:

• egna erfarenheter (igenkänning, inlevelse, jämförelse etc)
• tidpunkt (är man inne i en stressig/lugn/glad/trött period etc)
• vad man är sugen på just då (har mycket att göra med föregående punkt, tror jag. Men också med vad man läste senast - men orkar kanske inte med t.ex. två episk fantasy efter varann)
• förväntningar (vi har alla blivit besvikna på en bok. Och överraskade. Förväntningarna beror ju på författarens tidigare verk, omdömen, omslag och handling.)
•  omslag & utseende överlag (egentligen stämmer inte det här kanske riktigt, men omslaget påverkar förväntingarna .... och om en bok har ett riktigt fult omslag/typsnitt etc så känns kanske berättelsen också lite B? Eller jag vet inte riktigt ...)
• vad man är intresserad av (gillar man fotboll är det ju kul att läsa om det, är man totalt ointresserad känns det ju kanske inte lika kul)

Det är nog mest det, tror jag. För det finns ju faktiskt ingen bok som är DÅLIG, det finns bara läsare den inte passar för. Jag vågar faktiskt nästan påstå att för varje bok finns det minst en perfekt läsare. Sen är det ju det här med VARFÖR man läser boken - är det för ren underhållning eller för att uppleva en riktigt välskriven historia?

Ja, det som väger störst i mina omdömen är upplevelsen, men samtidigt skriver jag ofta om språk, karaktärer, tempo, utveckling etc. Jag tänker på det när jag läser, jag tänker inte bara på om jag gillar eller inte. Det är ju alltid något som FÅR en att gilla en bok, och då är ju antagligen den delen välgjord.

Låt oss ta Twilight som exempel, som fick så många att börja läsa, som de flesta hetsigt läste. Så även jag. Men som om man börjar analysera språk, karaktärer och story känns rätt så fånig - betyder det att böckerna är DÅLIGA? Jag tycker absolut inte det, då de definitivt underhåller och har ett tempo som för berättelsen framåt hela tiden och de flesta som läser bryr dig nog ändå rätt så mycket om karaktärer. ÄVEN om de är rätt så fåniga.

Vissa böcker vet man redan på förtid att de inte är särskilt bra enligt litteraturvetare, men det struntar man i för man älskar kanske karaktärerna och man älskar kanse spänningen. Just nu är The Mortal Instruments en sådan serie för mig, jag vet att jag inte kommer få något FANTASTISKT när jag börjar läsa, men nog underhåller det alltid.

Recensioner, framförallt på bloggar, kan ju aldrig göra en bok fullständig rättvisa då så hemskt mycket spelar in. Det GÅR inte att tänka på alla olika vis man kan tänka och man kan varken vara totalt utan erfarenheter eller inneha alla erfarenheter och upplevelser som finns. Så på min blogg skriver jag helt enkelt vad JAG tycker, det är ju kul om du tycker lika och jag lyckas tipsa dig om en bra bok, men är det inte nästan ännu roligare om man tycker totalt olika och en debatt uppstår?

Jag kunde skriva om det här i en mindre evighet, men nu får jag nog stoppa mig själv. Låt gärna "debatten" fortgå i kommentarsfältet, I'm dying to hear what you think!