Järnprovet

Den här recensionen har jag skjutit upp på och skjutit upp på och skjutit upp på. I en liten evighet, känns det som. Den 26 februari avslutade jag läsningen av denna första del och nu kan jag inte skjuta upp på det mer. Det måste bli gjort, så är det. Innan jag glömmer den helt.

 Järnprovet är alltså början av en serie som ska komma att bli fem böcker lång - en för varje år på Magisteriet, antar jag. Vi får följa med Callum Hunt som i hela sitt liv fått höra av sin trollkarl till far att allt ont kommer från magin. Callum är tolv år och har alltid varit utanför bland alla jämnåriga på grund av sitt ben som varit skadat sedan födseln. Nu är han tillkallad till Magisteriets inträdesprov och gör allt i sin makt för att inte komma in på skolan. Men han misslyckas med att misslyckas och hamnar på skolan i bergen tillsammans med ett gäng andra jämnåriga trollkarlar och häxor för att lära sig kontrollera sin magi.

 

Jag läser med skiftande intresse om Callums utveckling på skolan, om konflikten med pappan, om Callums fräcka attityd och misslyckade försök till vänskap. Jag har nyss läst ut Harry Potter och fången från Azkaban för andra gången i mitt liv och älskat den såsåså mycket. Jag har läst om trion Harry-Ron-Hermione och då känns inte trion vi får möta i Järnprovet alls lika originell utan bara som en blek kopia. Men de utvecklas allihop genom boken och på slutet har de väckt mitt intresse allihop - de verkar alla ha en komplicerad historia precis under huden och jag är nyfiken och vill veta mer.

 

Likheterna med Harry Potter finns ju där i många andra skepnader med - skolmiljön, allting är nytt, en ond trollkarl har gått under jorden vid samma tidpunkt som vår berättelses hjälte, en pojke som genast blir Callums rival. Men för mig stör egentligen inte de mig nämnvärt för det var jag beredd på. Av samma orsak tänkte jag väll också att det här kunde bli nästa Harry Potter - men nej, så känner jag inte att fallet är.

 

Läsningen framkallar på något vis just inga känslor hos mig - jag bara läser, tycker det är lite spännande och ganska intressant. Och roligt med ett nytt magiskt samhälle som nya författare lagt sina egna twister på! Men jag blir inte berörd, jag tycker det är bra men inte fantastiskt, spännande men inte skrämmande. Jag blir irriterad på att jag inte gillar mer och inte kan sätta fingret på exakt vad det är som fattas.

 

Faktumet att jag var lite i Harry potter -koma finns ju, en annan grej är att jag inte riktigt känner att jag kan ta till mig Callum för han visar så motstridiga sidor av sig själv, Magisteriet känns konstigt och okänt och jag vet inte. Det är ju också två olika författare (vilket faktiskt inte märks) så det kanske inte finns plats för mer utsvävande, inlevelse och liksom personlighet i texten? Vad vet jag, men det är kanske det jag känner att fattas. Passionen.

 

Järnprovet känns som en ganska klassisk första del där vi får skrapa lite på karaktärernas yta, lära känna den nya världen och hur magin funkar. Det känns inte som om så mycket hinner hända - det händer mycket och finns en spännande händelseutveckling men det blir ändå aldrig riktigt stort, det är lite på sidan av, lite sådär. Det är mer ... som om de vill att så mycket som möjligt ska hinna hända och då får inte riktigt något ordentligt med plats.

 

Det är faktiskt rolig läsning tycker jag, trots att jag nu låter ganska negativ. För jag tycker om magisamhället Clare och Black byggt upp, jag tycker om hur det känns som om alla karaktärer är så mycket mer och jag tycker om känslan jag får av slutet; så mycket kommer hända, i den här serien, jag har mängder med nya karaktärer att lära känna och twisten på slutet - åh twisten på slutet! - den bäddar för så intressant fortsättning. Jag tycker som mest om den på slutet och har absolut inte gett upp hoppet om att det här kan bli storartat. Jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen - men jag måste inte ha den nu, både för att det är mysigt att vänta (jag har massor att läsa) och för att det inte avslutades med någon enorm cliffhanger jag inte kan leva med.

| Järnprovet (Magisterium #1) orig. The Iron Trial | Cassandra Clare & Holly Black 2014 övers. Lottie Eriksson 2015 | Bonnier Carlsen | 9/11+ | Tack så hemskt mycket för rec-exet, Bonnier Carlsen! |

Janas & Hannahs läsutmaning #31 Läs första boken i en serie - avklarad!

Den andra delen kommer ut på svenska 2016 och här ser i omslaget!^^