the fault in our stars. (all the stars were bottled for me den där kvällen när jag såg den)

The Fault in Our Stars (filmatiseringen på den underbara boken med samma namn) såg jag på tisdagen innan jag drog iväg till Sverige. Jag såg den tillsammans med Emma och min syster Olivia och det var smygpremiär här i Finland. (Den riktiga premiären här var 11.07)

Vi alla har läst boken (och älskat!) och hade förstås rätt enorma förhoppningar kring filmen. Jag tror inte att nån av oss blev besviken.

 

 

Alltså herregud vad bra den var! Älskar älskar älskar. Cirka alla var perfekta i sina roller (de enda jag liiite klagar på är Hazels pappa (som hade fått vara mer känslig och se lite annorlunda ut ...) och Van Houten. Han som spelade Van Houten gjorde det bra men ska han inte vara mer mullig ..?), verkligen älskar Shailene och Ansel, de var helt fantastiska! (Men som vissa tidigare skrivit så är det ju lite awkward att först se dem som syster och bror i Divergent och nu som pojkvän/flickvän) Innan har jag varit rätt skeptisk mot Shailene överhuvudtaget, men nu när jag sett henne i både denna och Divergent så tycker jag verkligen hon är duktig och förtjänar alla jobb hon får. 

 

Var ju ett tag sen (rättare sagt januari 2013) jag läste boken (shame on me!), men jag hade den i rätt klart minne för det. Egentligen var det nog rätt bra också att det var så, för nu märkte jag verkligen att de fått med det viktigaste eftersom det var i princip det jag mindes. (Men efteråt när jag kikade i boken märkte jag ju flera saker som var borta, men så är det när man gör bok till film.) Enda sakerna jag lite stör mig på att var borta är Gus ex (vad heter hon nu igen?), hon är ju ändå en rätt viktig del i boken, enligt mig.

 

Och som cirka alla skrivit: sista ordet. Eller slutet, då. Det är ju så himla fint det där med I do, Augugstus, I do men okay funkade väll också. Det blev också fint, på sitt sätt.

Något jag även märkte när jag såg filmen (och läste boken efteråt) är att egentligen är den här historien väldigt rolig! Alltså skrattade flera gånger, men av någon anledning minns jag inte att jag när jag läste boken skulle tyckt att den är speciellt rolig. Eller det var liksom inte det som var grejen med den.

 

Alltså jag är kär i dem alla.

 

Om jag grät då? Om jag grät. Jag satt säkert halva filmen och snyftade - inte bara för att det var sorgligt, utan för att det var så sjuttons bra! Verkligen speciell känsla att se en favoritbok som film för första gången - på smygpremiär dessutom!

 

Enligt mig är den helt underbar (och jag längtar längtar längtar tills jag får se den igen!), och som Ella skrev: när vi bokälskare säger att vi vill att våra favoritböcker ska bli filmer är det det här vi menar.

Exakt!

(Alltså snälla filmbolag, citera henne på den! ;D)

 

Bara för att bilderna ovan är typ finaste TFiOS-fanarten jag sett så passar jag på att ha med dem här. Jag har inte gjort dem och har ingen aning om vem som faktiskt har det, men cred till whoever it is!