Du glömde säga hej då

Sen McLeans föräldrar skilde sig har McLean bott ensam med sin pappa. Hennes pappa jobbar med att rusta upp restauranger och därför flyttar de väldigt ofta, på varje nytt ställe byter McLean både namn och personlighet - hon vet knappt vem hon själv, innerst inne, är mer. Relationen mellan henne och hennes mamma har varit rostig sen skilsmässan eftersom Mclean skyller den helt och hållet på mamman - för det var mamman som var otrogen med pappans favoritbasketlags nya coach och det kallas otrohet, i allra högsta grad. 

Så kommer McLean till Lakeview. En ny stad, ny skola och en ny restaurang som pappan ska rusta upp. Som vanligt. Men när McLean och hennes pappa kommer till Lakeview blir allt annorlunda. Hon hinner inte tänka ut en ny personlighet och plötsligt vet hon inte vem hon är, hur hon ska vara. För vem är egentligen den  verkliga McLean?

Karaktärerna är underbara och språket fantastiskt. Jag läser för att jag vill och gillar och det är så himla viktigt när man läser. 

Jag gillar hur det finns en orsak som makes sense till varför McLean gjort som hon gjort på varje ställe. Man (eller jag) tycker inte hon är helt störd när hon gjort så.

Jag tycker att det är så himla bra gjort hur hon helt plötsligt bara omges av människor hon gillar utan att hålla en viss, innan bestämd roll. Människor som lär henne att älska, som hon börjar bry sig om och öppna sig till. Mycket mer än hon gjorde på ställena dessförinnan. Åh, vad jag älskar alla Dessen-böckers djup!

I Sarah Dessens böcker finns det ofta en särskild plats där mycket av bokens handling utspelas. Eller ett ställe där huvudpersonens vänner träffas. Det finns alltid något som utmärker just den bokens karaktärer! Eller så är det för varje enskild karaktär Dessen skapar - de har alla sina små skavanker, sina begåvningar och olika karaktärsdrag. De är alla som små, noggrant täljda dockor. 

Den där speciella platsen, då var i en av de andra catering, en annan bröllop och i en tredje en klädbutik. I denna är det Luna Blu, restaurangen som McLeans pappa ska försöka få på fötter igen. 

Ofta har dessutom föräldrarna en stor roll, det gillas verkligen! I vissa böcker syns föräldrarna knappt till, men i Dessens böcker har de en stor roll i hela bokens handling och för huvudkaraktärens utveckling. (För i de flesta hennes böcker sker det en sådan.) Det gör det hela väldigt realistiskt, för föräldrar har ju oftast både en stor roll och ett stort inflytande i tonåringars liv i verkligheten.

Underbara karaktärer finns det gott om, ja, i princip alla är underbara! Mina personliga favoriter är nog Dave (of course ..) och Deb. Men Opal är också underbar, såsom även Tracey och alla Daves vänner. I love 'em all.

Även om McLean har sina egna unika karaktärsdrag så påminner hon om andra Dessens flickor också, litet minus där. Men jag tycker ändå om henne.

Trots det höga sidantalet känns boken aldrig farligt lång utan bara mysig. Språket är väldigt beskrivande och det händer inte så mycket hela tiden men det blir inte långtråkigt för det. (Att skriva så, det är en konst det!) Det är lättsamt och mysigt och man måste inte vara helt på alerten för att hänga med. 

Ibland får man läsa om något som redan hänt och de tillbakablickarna blir lite röriga och fungerar inte till fullo. T.ex. kan ett kapitel börja efter en händelse man inte läst om och sen helt plötsligt läser man igen om just den händelsen. Man förstår inte alltid hur allt hänger ihop och när allting händer men det brukar klarna efter ett tag. 

Boken är übermysig och lättläst, ibland rolig och full av härliga karaktärer. Den hamnar i mitten av de tidigare Dessen-böckerna jag läst. Den är bättre än Blunda och hoppa men sämre än Mitt perfekt liv och Mycket mer än så där jag bättre kunde reflektera till huvudkaraktärerna. 

Men helt enkelt underbar är den ju! 

Colby var med här också!!

| Du glömde säga hej då orig. What happened to goodbye | Sarah Dessen 2011 | övers. Gudrun Samuelsson | svenska 2012 pocket 2013 på rabén&sjögren | 11+ |

Boktyckes läsutmaning #5 Läs en bok vars titel består av 5 ord - avklarad!