Inte vatten värd

Av Ulrika Lindbo
Förlag: Alfabeta, tack för boken!
Utgivningsår: 2012
Sidantal: 175
Språk: Svenska
Passar åldern: 12-15
Övrigt: Ulrikas tredje bok, den andra jag läste av henne.

Handling: Baksidetexten: "Om det är någons fel att Sigga försvann så är det Lucindas. Visst jag sa några grejor på Gotland. Jag skulle inte ha gjort det. Det var dumt. Men Lucinda. Hon såg till att resten av klassen också fick reda på allt. Saker om Sigga som bara jag i hela världen hade vetat. Tills igår."

Och här har jag skrivit lite till: Ediths klass har varit på klassresa. På klassresan berättade Edith en jättehemlig sak för Lucinda, som börjat hänga med andra men ändå valde att sova i samma hus som Edith, en sak som handlade om Sigga, gråsuggan. Och Lucinda lovade att hålla det hemligt. Och Edith trodde på henne, men nästa dag var allt förstört. Lucinda hade berättat för alla och Sigga försvann på tipspromenaden. Sigga är försvunnen och allt är Ediths fel.

Omdöme: Först och framst tycker jag att Sigga är ett väldigt konstigt namn. Så nu vet ni det.
Jag tycker att det här är en väldigt bra bok. Den handlar om kärlek, sorg, skuldkänslor, utanförskap, osäkerhet och en massa annat. Det är en jättefin berättelse på bara några sidor. Jag tycker väldigt mycket om Ulrikas berättarröst. Det känns så äkta, och språket är olika i Decembergatans hungriga andar än i den här. Det tycker jag är bra, det betyder att författaren kan skriva på olika sätt, och Edith och Jenna blir olika personer.

Jag tyckte Edith var en bra huvudperson. Hon känns så äkta, hon är inte perfekt och gör misstag, och jag känner igen mig i henne. Jag säger inte att det hon gjorde var bra, men det kan mycket väl hända att jag hade gjort precis lika som hon i den situationen, även om jag inte skulle vilja erkänna det själv. För i alla fall jag känner ett behov av att få vara med, och jag tror att många är rädda att bli lämnade utanför.
Det som Edith går igenom kan inte vara roligt. Jag tycker så hemskt synd om henne. Den här boken berörde mig verkligen., och det gör ont bara jag tänker på hur den slutade. Jag hade ju för mig hur det skulle sluta, men det gick ju inte så. Och jag hade lust att slänga på boken efter att ha läst den, jag blev så arg!:D Samtidigt som slutet gör den så bra, så önskar jag att det varit annorlunda.
Lucinda är jätte elak enligt mig. Jag tyckte det var så dumt att Edith måste ha just henne som bästis.  Men jag tror att Lucinda är osäker, kanske till och med lite avis på Sigga.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, och jag tror att jag kommer läsa den igen. Men jag är inte alldeles säker, för samtidigt som den är så bra så blir man inte direkt glad av att läsa den. Tvärtom.
Nu har jag då fått det intrycket av att Ulrika bara skriver sorgsna och bra böcker. Och "Farsta fritt fall" kommer antagligen läsas, den med!

I'm feeling really emotional now, så jag tror att jag slutar. Läste om slutet just och har gråtklump i halsen nu, ska nog göra nåt roligt nu..:)