Monstrets dotter - ålltså, älskade. SÅ bra!

Av Kristin Cashore
Serie: De Utvalda #2 (en trilogi)
Originaltitel: Fire
Översättare: Carina Jansson
Sidantal: 497
Utgivningsår: 2012 (engelska, 2009)
Förlag: Bokförlaget Semic
Passar åldern: 11+
Övrigt: Del tre (Hemligheternas rike) kommer ut den 15.03.2013. Det här var ett recensionsexemplar, tack så himla mycket Semic!

Handling: Flamma var femton år när hennes far tog livet av sig. Efter hans död är hon det sista överlevande mänskliga monstret med förmågan att förföra, styra och kontrollera vem hon vill. Kan en sådan gåva användas till att göra gott?

Flamma är övernaturligt vacker - såsom alla monster i Dells - och alla påverkas av hennes skönhet, såväl kvinnor som män. Därför skymmer hon sitt eldröda hår varje gång hon går ut, eftersom det drar till sig mest uppmärksamhet. Men det är inte bara mänskorna hon skyddar sig mot, de andra monstren - vanliga djur i färger som solnedgången - dras till hennes monsterskönhet, och om de ser hennes hår blir de som tokiga. Och försöker döda henne. Flamma är föraktad av de flesta, för vad hennes far gjorde mot Dells. Men Flamma vill inte vara ett monster som föraktas av alla och ingen älskar på riktigt. Hon vill att alla ska se den hon verkligen är. Att alla ska sluta bedöma henne efter hennes far.
När hon kommer till kungens hov för att hjälpa till med att förhöra såna som tros vara förrädare måste hon lära sig att lita på sitt eget omdöme. Och så möter hon kärleken....

Omdöme: Jag tyckte verkligen om Monstrets dotter. Den är jättejättebra! Blev väldigt positivt överraskad, då jag mindes att Tankeläsaren skulle ha varit helt okej bra, lite seg. För den här var inte alls seg, och verkligen inte bara helt okej bra. Den var beroendeframkallande. Jag ville läsa på den hela tiden. Jag älskade verkligen den här boken. Den har den perfekta blandningen av fantasy, gammal tid, spänning och kärlek. Ibland kunde den vara rolig också. Det blev aldrig tråkigt. Dock kunde jag emellanåt ha lite svårt att hänga med i alla beskrivningar av kartor och vädersträck, släktband och namn. Jag var tvungen att stanna upp ibland och läsa igen, för att förstå innebörden eller förstå vem det handlade om. Alla karaktärer har rätt speciella namn, och vissa liknar varann, så det kan ju ha lite betydelse.

Karaktärerna var jättefina. Bra beskrivna och man fick verkligen lära känna dem. Jag kände något för var och en av dem, varesäg det var hat eller kärlek. Flamma var en väldigt bra huvudperson, hon var osjälvisk och brydde sig om sina nära och kära. Hon tänkte noga igenom sina beslut och var inte lättpå¨verkad. Ser ni? Jag känner henne. Hon var en väldigt bra huvudperson. Roen, Brigan och Asher gillade jag också. Roen främst för hennes vänlighet, Brigan för att han är lite mystisk och Asher för hans stora kärlek till Flamma, och för att han kallar henne "käraste" emellan.

Språket var bra och beskrivande, men inte så väldigt speciellt. Dock kunde karaktärerna prata och bete sig lite gammaldags, vilket jag tyckte om väldigt mycket. Och de betädde sig väldigt vuxet (okej, Flamma var omringad av äldre mänskor, hon var likcom typ yngst), vilket jag också tyckte gjorde den så bra. Gemfört med Johanna Lindbecks/Johanna Thydells/Lisa Bjärbos el. liknandes huvudpersoner iallafall. Men jag tror att det kan ha att göra med vilka tider de lever i.

Den kunde vara lite förutsägbar emellan åt (jag gissade till exempel direkt vem Flammas "kärlek" var), men det var inte så farligt att det störde.

Det som nog ändå var bäst med boken var all kärlek och de olika relationerna Flammas kärlek var fantastisk. Man ville veta hur det skulle gå för alla, och de drev en framåt. En ny favorit.

Kort sagt: en jättebra bok som jag rekommenderar till alla! Spänning, fantasy och romantik och bra karaktärer. Kan det bli mycket bättre? (Eh, jo. Men det är bara om boken heter nåt med "Harry Potter")