söndag 31 mars 2013

Det fattas en tärning

Av Johanna Thydell
Översättare: -
Originaltitel: Det fattas en tärning
Förlag: Mitt exemplar är från Alfabeta pocket, men den är tidigare utgiven av Natur & Kultur och av Monpocket (pocket då)
Utgivningsår: 2006 (min är från 2010)
Sidantal: 205
Övrigt: Tredje boken jag läst av Johanna, de två tidigare jag läst är "I taket lyser stjärnorna" och "Ursäkta om man vill bli lite älskad", det här är hennes andra bok. Ett recensionsexemplar från Alfabeta, tack så mycket!

Handling: (tagen från Adlibris, då jag tycker att den är bra, och hade antagligen skrivit liknande om jag skrivit själv) "Om ni hör någon ropa så är det jag. Jag är Puck. Jag är sexton år. Och jag är livrädd."

Det här är boken om Puck, en ung tjej som gör allt för att inte förlora kontrollen, inte låta någon komma för nära, inte visa vem hon egentligen är. Men det är också historien om en pappa som försvann och en mamma som stannade kvar. Om hur det är att vara rädd för arga röster och rädd för att folk ska försvinna.

"Det fattas en tärning uppfyller alla förväntningar med råge ... Den är ofta rolig, alltid ömsint och rakt igenom upplyst av ett försonande skimmer ... Johanna Thydell skriver med självklar lätthet och precision och med ett imponerande flyt i berättandet." Dagens Nyheter

"Romanen fullkomligt lyser." Västerbottens-Kuriren

"Johanna Thydell skriver insiktsfullt om allt från kolsvart pappasvek till förälskelsens fnissiga stumhet, och hon har en fantastisk känsla för detaljer och stämningar." Södermanlands Nyheter


Och jag tyckte detta om boken: Vilken. Fantastisk. Bok. Johanna Thydell, det här var nåt! Det här var det bästa du skrivit! Detta var sjukt jävla bra.

Ja men allvarligt. Så var detta an jättefin bok. Satt som fastl´klistrad. Älskar språket. Älskar hur det egentligen är två berättelser, som ändå har så mycket med varandra och göra. Älskar det lite sorgsna, karaktärerna, miljöerna, Pucks rädsla. Allt.

Det är så fint skrivet så jag var nära att gråta typ hela tiden. Det är så fint skrivet, på så några sidor har Johanna Thydell fått till en så otroligt vacker historia. Den har kärlek, sorg, familjeproblem och kompisproblem. Den är så fin. Den känns så väldigt äkta. Allt får man inte veta, det är lite som om man plötsligt hoppar in i Pucks liv och sen hoppar ut igen. Vissa saker får man anta. Vissa saker får sina svar i slutet. Alla karaktärer är så tydliga. Jättebra beskrivna, egentligen lär man ju inte känna särskilt många, men man får veta så mycket som Puck fick veta om dem. Och jag tycker att jag känner Puck. Hon är rätt så rädd, rädd för att bli lämnad ensam (och man fatter ju varför), och lite självömkande, men hon är bra, jag gillar henne. Och Emanuel. Och Emanuel verkar bra, de verkar så bra båda två. Och vissa är ju inte så bra, men ibland är det ju så. Man är med såna som inte är bra för en bara för att de vill vara med en. De får en att känna sig speciell trots att de kanske i nästa sekund struntar i en.

Och kapitelnamnen. GUD, kapitelnamnen! De är så fina, så bra. Så Det fattas en tärning. Exempel: "The kräktjej of the party"

Och den påminner om TPoBaW.

Det handlar om rädsla och utanförskap och trygghet och sorg och kärlek.

Och vad bra du har gjort det, Johanna. vad glad jag är åt att jag fick läsa den här. För den var så värd det. Och jag blev så glad för att den var så bra, för Johannas andra böcker har jag inte tyckt att har varit så speciella. Men den här var. Och jag hoppas att du snart kommer med nåt nytt Johanna. Nåt sjukt bra. Lite som Det fattas en tärning. Jag tycker faktiskt nästan att det här är den bästa svenska ungdomsbok jag läst. Hittills. Känns så nu iallafall.

Älskar titeln. Typ igenom hela boken så hade den ingen mening, men just i slutet, alldeles i slutet, så fick den en mening. Wow.

Fina citat:

"Tro aldrig att du är nån. Tro aldrig att du är speciell." (jag vet, jätte positivt citat! Men jag tycker att det är fint. Så då är det det)

"Som ett blåmärke, fast tvärtom."

1 kommentar: