Först utgiven år: 1937
Inbunden: 2007
Pocket (den jag läste): 2012
Svensk översättning: Erik Andersson
Omslags illustratör: Peter Bergting
Sidantal: 276
Förlag: Norstedts
Passar åldern: Från 11 år ungefär. Men det beror på hur erfaren läsaren är. Då språket ibland kan vara lite invecklat, och det finns lite ovanliga uttryck och så.
Jag antar att de flesta av er vet vad Tolkiens Hobbiten handlar om. Men för er som inte vet, är nyfikna, eller vill påminna er om vad den handlar om, så har jag skrivit en liten handling (egentligen är det här nästan hela första kapitlet, bara väldigt mycket förkortat, jag skrev det i misstag likosom, så om ni inte vill veta något om vad som händer där, tycker jag att ni ska kika in på t.ex Adlibris och läsa den handlingen. Men det är inga riktiga spoilers här):
Bilbo Secker är en hobbit. En helt vanlig hobbit som inte vill ha något att göra med äventyr och sånt som kan göra att han inte får så många mål mat som han behöver per dag. Han bor i en vacker hobbithåla, med en matkällare, en hall och en gång med dörrar på vardera sidor hela tiden. Han har inte ett bekymmer i världen. Eller hade. Tills Gandalf, trollkarlen, en dag träffade på honom. Bilbo bjöd förvirrat in honom på te, och dagen efter kom en massa dvärgar till en oförberedd tebjudning. Oförberedd från Bilbos sida då. De kommer in, presenterar sig och hänger upp sina olikfärgade hattar. Tillsist kommer Gandalf själv. De har fått höra att Bilbo skulle vara en inbrottstjuv, en riktigt bra en, och de skulle vilja ha med honom som sin fjortonde (om jag inte misstar mig) kamrat på ett äventyr som inte liknar något annat. Bilbo vill direkt inte. Men eftersom han från sin mors sida kommer från släkten Took, en hobbitsläkt som tvärtemot vanliga hobbitar, var rätt så äventyrliga, så besluter han sig för att följa med på äventyret.
Ett äventyr som inte liknar något annat. Ett äventyr där han träffar på elaka vättar, den slemmige Gollum som är ägare av en dyrbar osynlighetsring (hmm, vilken ring kan det månne vara?), jätteörnar och björnmänniskan Beorn. På jakt efter en skatt som vaktas av den eldsprutande draken Smaug kan vad som helst inträffa.
I början var jag väldigt förvirrad, mindes ingenting av vad som hänt och hade ingen lust att fortsätta läsa. Det går så väldans trögt fram, Tolkien beskriver allting väldigt nogrannt, och skapar en värld som är väldigt förtroendeingivande (öm, kunde inte komma på nåt bättre ord. Då verklighetstrogen skulle ha passat ännu sämre, enligt mig), vacker och helt enkelt rätt så fantastisk. Även om världen han skapar verkligen är jättefin, så störde alla de långa beskrivningarna min läsning väldigt mycket. Historien gick verkligen långsamt framåt. Så, nu när jag har gnällt lite över det ska jag gå vidare med vad jag tyckte om den.
Historien är nogrannt berättad. Det känns som om man får följa Bilbo och dvärgarna varenda dag av deras äventyr. Men även det blev lite långtråkigt i längden. Bilbo verkar hemskt snäll, och väldigt klok. Historien är spännande, äventyret är verkligen episkt. Landskapen Tolkien beskriver är verkligen färggranna, vackra, eller i vissa fall direkt hemska.
Jag vet egentligen inte varför jag tyckte om den här boken.
Det var ett episkt fantasyäventyr, med fina karaktärer, ett vackert språk, och en spännande story.
Tolkiens språk, ja. Det är något speciellt med det. Det är så "berättande", boken är som en längre barnsaga. Det verkar så gammalmodigt, språket. Men det är så fint. Jag tycker om det. Bilbo, dvärgarna och Gandalf är alla fina karaktärer, men jag har inte så mycket mer att säga om dem. De är så bra beskrivna, så när jag läste, blev de riktiga skapelser. De blev riktiga för mig, och jag följde deras resa från sidan om.
Okej, jag har verkligen inga ord för den här boken. Annat än att den var rolig, spännande, äventyrlig, episk, fantasktisk och något som det inte finns ord för. Den var fantasy.
Det som säkert inverkade mycket på att det tog så länge för mig att läsa den, var nog egentligen inte storyn (okej, det inverkade nog att det gick så trögt fram). Uten säkert lite att den var i pocket, vilket gjorde att texten var jätteliten, och att jag inte märkte alls om jag kommit framåt. Och kapitlen var så långa. Personligen gillar jag kortare kapitel mer, då man kan tänka "bara det här kapitlet, bara det här..." för nu när de var långa, och jag visste att det skulle ta länge att läsa bara ett, så tänkte jag ju inte så. Så då blev det kanske att jag läst emindre än jag annars skulle ha gjort. + att jag hade en massa andra böcker, som gick snabbare framåt, som jag prioriterade ibland.
Men den här boken var verkligen värd att läsa iallafall. Jag ångrar inte att jag kämpade mig igenom den. Nångång ska jag kämpa mig igenom "Sagan om ringen" också.
Favorit karaktärer:
Bilbo, Fili, Kili och Gandalf.
(gillade Beorn också)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar