Klassresan

Klassresan

Författare: Moni Nilsson-Brännström
Serie: -
Originaltitel: -
Översättare: -
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2001
Förlag: Natur & Kultur
Passar åldern: ungefär 11-13

Handling: Malin Blev tretton i februari. Tillbakadragen, iakttagande och dagboksskrivande. Intresse: Läsa, tänka och se på video. Spelar basket. Hatar orättvisa och förtryckare. Berättaren.

Det är vår, och klass 6 B kommer inte att vara klass 6 B så länge till. Det är inte bara det att sommarlovet snart är här och att de ska börja högstadiet till hösten. Klassen kommer att splittras. Det har de som bestämmer bestämt. Visserligen har de blivit lovade att få åka på klassresa, men det är ju en klen tröst.
Men Malin, Marcus, Linda, Edvin, Hamid, My, Annika, Rasmus och alla de andra i klassen kommer nog aldrig att glömmade där tre vårdagarna på vandrarhemmet vid ån. Det var under de där dagarna som många av dem nästan blev vuxna. Det var under de där dagarna som så mycket hände. Berättaren Malins röst återkommer i vart annat eller vart tredje kapitel, och Malins berättelse varvas med de andras historier. På så sätt får läsaren lära känna de olika personerna. De berättar om kärlek och vänskap, gemenskap och utanförskap, glädje och sorg, förväntan och besvikelse, i brytpunkten mellan barndom och tonår.

Vad jag tyckte om boken: Jag blev positivt överraskad! Den var verkligen bra, tycker jag. Jag hade aldrig tänkt läsa den. Den är ju inte direkt ny och så. Jag visste inget om den. Men var några i klassen som hade den som pulpetbok, vi har flera exemplar av den i skolan. Så jag började fundera på vad det riktigt var de läste. De flesta av dem läser den knappast på allvar. Har kanske just läst baksidan typ, men iallafall. Så när en av dom lämnade den tillbaka till skolbibban passade jag på att låna den. Det var på onsdag. Sen började jag läsa på den. Men hann inte så långt på onsdagen. Igår läste jag rätt mycket i den på kvällen, och idag läste jag slut den. Den var verkligen bra, tycker jag.

Jag tyckte om språket. Det var fint på nåt vis. hela berättelsen var fin. Jag kände igen mig i de flesta som den handlade om, i deras tankar. De var ju ändå i samma ålder som jag. Man lärde inte känna riktigt någon av dem så bra. Men jag gillade dem iallafall. Mest tror jag nog att jag kände igen mig i Malin. Jag önskade många gånger att jag skulle vara i hennes stäle. Deras klassresa påminde lite om lägerskolan min klass var på i början av hösten. Det var rätt roligt.

Alla fick de uppleva något. När de sitter på kullen tyckte jag det nästan var bäst. Jag kan helt känna igen mig i den där gemenskapen. Eller icke-gemenskapen. Nu efteråt när jag tänkte på den kom jag på att Malins historia lite påminner om Charlies i The perks of being a wallflower. Båda var de iakttagare i början av boken. Men på slutet står de mitt på scen. Båda är de berättelser om att våga stå på scenen. Att våga. Båda är de vackra berättelser. Om du läst The perks of beinga a wallflower och gillade den, tror jag du skulle gilla Klassresan. Bara det att de är i lite olika åldersgrupper. Jag gillade denna verkligen.

Den kommer förresten ut som pocket nu i februari. Så då kanske det finns en anledning att läsa den!:)