Hej det är jag!

Hej, det är jag!
Av Nina E. Gröntvedt

Handling: Oda har en bästa vän, Helle, och en lillasyster som heter Erla(nd) som Oda älskar att retas med. Erland är så barnlig! Helle har en storebror, Stian. Han är en nörd. Och så lyssnar han hela tiden på nåt band som sjunger om konstiga skaer. "Dumdum-boys" kallar Oda dom. Oda och Helle brukar retas med Stian också. Men en dag går Oda för långt. Det tycker Helle med.
Och plötsligt är Oda ensammast i världen.

Vad jag tyckte om boken: Den var helt okej. Språket var bra, men storyn var inte fantastisk. Oda överdriver allt rätt mycket och verkar på nåt vis mycket barnsligare än en 12-åring. På slutet var den nog bättre ändå. Så om man överlever början... Det var faktiskt ingen underbar bok. Och eftersom Läseposten skrivit så bra om den (och hade den som huvudbok!) så hade jag ju rätt stora förhoppningar. Boken var rätt så tråkig för det hände inte särskilt mycket. jag gillade inte Oda särskilt mycket, och kunde inte så bra relatera till henne. Jag tror att det är en sådan bok som personen som läser boken måste vara på ett visst sätt. Nu var jag inte en sån person. Så jag tror att många säkert gillar den jättemycket, medan andra tycker att den är sådär.

Mitt betyg: Den får nog bara en trea tror jag.

 

3/5