lördag 1 oktober 2016

Natten är ännu ung

Natten är ännu ung är en finlandsvensk ungdomsklassiker från 1975, författad av jeppisbon Lars Sund. Den är självbiografisk nästan till 100%, men namnen är ändrade och någon del är tydligen påhittad. Säger min modda-lärare som faktiskt figurerar i romanen. Vem hon är vill hon dock inte avslöja och jag kan faktiskt inte gissa. :(

Natten är ännu ung är en lite stapplig titel, enligt mig. Den känns liksom inte smidig i munnen och jag stannar liksom upp i mitten och undrar om jag säger rätt. Orden titeln består av återfinns i nästan samma följd i boken, på ett betydelsfullt ställe så jag förstår varifrån och varför man hämtat dem. Men jag - som alltid verkar vilja haka upp mig på titlar - finner den inte helt hundra. Nog babblat om den.
I Natten är ännu ung får vi följa Eki som 16-åring, han pratar om att han går på sexan och jag tolkar det som ettan på gymnasiet i dagens läge ... men är inte säker. Kommer kanske få reda på när vi pratat om den på moddan. Om vi nu kommer göra det. Han går hursomhelst i Jakobstads samlyceum och har ett gäng han hänger med. Nu går dock hans bästa polare en annan linje så då blir det lite av sig självt att de inte hänger så mycket. Jakobstad är inget att ha, enligt Eki. Staden är fylld av strångsynta gamlingar, snobbar och lantisar och så Eki och Stena och några till som är trötta på hela skiten och bara vill bort.

Det här är tonårsangst deluxe, men det blir aldrig för deppigt utan bara mest är. För det här är ju påriktigt. Äkta känslor, äkta personer, verkliga händelser. Så storyn kan en ju egentligen inte kommentera så mycket mer än att ja, det här passar i bokform. Det är en historia värd att berätta och det blir intressant. Jag hade dock gärna velat ha den i lite längre format - samtidigt som Lars Sund verkligen använder de 140 sidorna fullt ut.

Natten är ännu ung är skriven på slang, vilket gör det lite svårare att hänga med ibland. Samtidigt känner jag att just det här berättarsättet passar historien bäst - det blir väldigt personligt och en känner att det verkligen är Eki som skriver. Dessutom far minnena lite hit och dit, vilket känns trovärdigt - vilket det ju är - och blir intressant då det inte berättas helt kronologiskt.

Årtalet är alltså 1970-något men ändå känns romanen väldigt modern. Den är väldgt ärlig och Sund leker med språket. Problemen Eki tampas med har nog många än idag och jag känner igen mig lite i det där småborgerliga tänkandet. Det har nog inte helt dött ut här där jag bor (även om det nog mer handlar om bönder här ...). Eki tänker på samma saker som vi gör idag och det gör romanen tidslös.

Ungdomarna gör rätt så samma grejer också; festar i någons tomma, stora hus, sitter på restaurang/bar/café eller vad en nu har tillgång till och mekar med moppen. Åtminstone i de gäng Eki hänger är det sådant en gör. Fast så skriver ju Eki också. Pratar politik med Stena. Så finns det tydligen ladugårdsdanser också, men dem bryr han sig inte om så mycket. Han är väldigt utttråkad och jag förstår honom, men det är lite det som gör den här romanen bra - karaktärerna är inte speciella, liven de lever är inte speciella. Det hade kunnat vara i princip vem som helst från svenskfinland som skrev. Men det görs bra, med glimten i ögat och på ett så ärligt sätt så det nog väcker igenkänning hos många (inkl. mig) och sådant kommer en långt med.

Lars Sund har valt att dua läsaren, som att han skriver till någon. Det gör han kanske. Det här kunde störa mig ibland, speciellt då det blev en del upprepningar och vissa kommentarer hela tiden var lika. Men det var nog det enda sättet för honom, känner jag.

Oj, vad det är svårt att recensera en självbiografisk bok, hörni! Det är ju liksom bara en persons liv, helt enkelt - vem har rätt att kritisera hans tankar?

Nåja, den här romanen var en väldigt positiv överraskning. Omslaget tyckte jag inte såg särskilt lockande ut och det här med att det är skivet på dialekt avskräckte mig lite. När jag väl började kunde jag dock inte sluta. Språket är explosivt och rappt, fullt av känsla. Eki är en intressant person jag kan känna igen mig i och det gör ont i mig när saker går fel. Som sagt så hade det funnits rum för utfyllnad, men det funkar bra så här. En får lite känslan av att Lars Sund satt sig ner och skrivit skrivit skrivit i kanske tre dagar och sedan haft det han ville få ur sig utspillt på papper.
Foto: Bengt Oberger

| Natten är ännu ung | Lars Sund 1975 | Söderströn | 145 sidor | 13+ | köp hos: Adlibris, Bokus, Cdon |

2 kommentarer:

  1. Men så kul att du har läst den här ! Jag är född, uppvuxen och bor i Jakobstad och jag älskar min fina stad :') Jag läste Natten är ännu ung i skolan för väldigt länge sen och minns absolut ingenting av den nu. Måste gå till biblioteket på måndag ! :D

    SvaraRadera
  2. Jag har faktiskt också funderat på att läsa en bok skriven på dialekt, men det är alltid något som jag hakar upp mig på :D Kanske den här skulle vara en för mig, den är ju ändå inte superlång ifall jag inte råkar gilla den. Är det så att du bor själv i Jakobstad eller?:)

    SvaraRadera