Borde vara död

Jag vet jag vet jag VET det är tusen år sen jag läste. Och det är ett rec-ex. Och jag skäms verkligen över att inte ha skrivit någon recension på den, tro inget annat, men jag har glömt och inte hunnit och inte orkat och tänkt att jag gör det sen. För jag kan inte riktigt göra klart för vad jag tyckte - eller rättare sagt, så har jag inte så mycket att säga alls.

 

Vad jag minns av handlingen: handlar om Sebastian som jobbar på ett boende för hemlösa där han träffar en massa människor som inte mår bra. Han mår kanske inte själv heller så bra och verkar lite socialt inkompetent och håller på med nånsorts magi där man röker och dricker för att det ska funka. Emellanåt följer vi även Isa med svans. Man får inte veta särskilt mycket om henne förrän på slutet men hon verkar väldigt mystisk och gör olika "uppdrag" emmelanåt. Hon flyr även från någon.

När Isa kommer till Hisingen, boendet där Sebastian obbar, märker Sebastian att det är något skumt med henne. Det är allt från en massa kackerlackor överallt till en svans till att många Isa talar med - som innan verkat rätt stabila - tar livet av sig helt plötsligt.

Okej, det är tusen år sen jag läste så jag minns cirka ingenting om några karaktärer eller språk eller liknande. Språket minns jag lite om men det är typ bara att det var rätt rakt på sak och lite ... fult. Mycket svordomar och rätt detaljerat beskrivet om alltihopa. Men också lite för enkelt och avskalat, och väldigt mycket dialog. Mycket av handlingen händer via dialogerna och lite inre tankar skulle inte ha skadat, men det här är bara vad jag minns, nu över ett halvår senare.

Jag tyckte alltså inte direkt om den här, men det är inte för att den var direkt dålig utan för att jag känner mig så otanför hela berättelsen. Jag kan inte relatera till någonting som händer och det beror dels på att huvudkaraktären är manlig och dels på att han är vuxen. Och det är alla andra också. Vilket leder till att miljön de lever i och deras vardag i sig skiljer sig en del från min. Och dessutom är hela historien övernaturlig på ett sätt jag inte är van vid alls.

Det som nog också hindrat mig från att skriva en recension på Borde vara död är att jag inte känner mig liksom värdig att skriva vad jag tyckte om den. Eller skriva hur det är eller nåt. Men jag har fått den som rec-ex så då får jag också skriva vad jag tyckte om den, men egentligen är den menad för vuxna, och är väl lite det som hindrat mig, stört mig.

Att den är menad för vuxna märks i att karaktärerna är vuxna - liksom verkligen äldre än unga vuxna, mer närmare/över trettio - och i att handlingen är rätt svårförståelig. Eller det är de parterna som gjort att jag inte riktigt känt mig ... redo för den här berättelsen. Eller jag har liksom inte riktigt kunnat ta in den. Det är en massa olika magier och plötsligt är vi i himlen - allt det där är utanför my comfortzon. Den känns så himla konstig och jag ser ingen vits med någonting som händer - jag fattar liksom inte grejen.

Så för att sammanfatta det hela: läsningen gick trögt framåt och jag förstod inte mycket. Men bilderna i mitt huvud var detaljrika och färggranna och det kunde också vara riktigt spännande, ingen av karaktärerna stannade hos mig och det kändes liksom alltför fult och naket för mig. Och väldigt konstigt. Men nångång - när jag är äldre - kanske jag provar Eggert igen.

| Borde vara död | Pål Eggert på Styxx fantasy 2013 | 331 sidor | vuxen | tack till förlaget för rec-exet! Och förlåt för att ni fick vänta på recension ...