Jag vet. Det har tagit mig en smärre evighet att ta tagi den här recensionen. Förlåt. Men av någon anledning har jag lite svårt att recensera böcker jag helt enkelt bara vet att jag älskar. Som Harry Potter. Recensionen skulle väl antagligen bara bestå av "LÄS. NU. Precis allt är bra. ♥". Så ni kanske fattar. Men den borde väl iallafall vara okej. Jag skrev den nämligen för ett tag sen. Men som vanligt skrev jag den på ett papper, så jag måste liksom sen också hitta tid till at skriva in den på datorn...
Kan förekommma spoilers från tidigare delar! Dock inte just nån alls, men läs på egen risk!
 |
I den sista delen finns det bara fyra utvalda kvar. Fyra utvalda som har världens undergång på sina axlar. De måste stoppa apokalypsen.
Engelsfors-trilogin är en serie jag vet att jag älskar, men jag kan inte direkt sätta fingret på varför. Vad är det jag älskar så fruktansvärt med dessa böcker?
En orsak är nog iallafall blandningen av vanligt tonårsliv och fantasy. En hel del böcker är ju liksom bara fantasy och kanske lite kärlek. Men här handlar det nästan mer om personernas liv än om átt rädda världen. Om att hitta sig själv, växa upp, glida ifrån, familjen, hitta kärleken. Vilket i sin tur enligt mig leder till att man kan räkna Engelsfors-trilogin i klass med Harry Potter.
Nej men okej. Nu ska jag sluta låta som nån jä*** typ som har rätt att jämföra magiska verk med andra magiska verk. Nu ska det handla om Nyckeln. Om Engelsfors-trilogin. Om de där fantastiska böckerna jag läst och slukat på nolltid trots deras längd. De är slut nu. Nu har jag läst slutet och har svårt att fatta det. Vill inte att det ska vara slut. Jag vill fortsätta följa med De Utvaldas liv!
Samtidigt som allt fick ett så fint avslut. Ett alldeles värdigt avslut för den här serien blev det. Men det var inte som jag tänkt mig. Det var alldeles oväntat. Jag vet inte hur jag tänkt mig att de skulle rädda världen, men inet var det såhär. Det kändes som att allting plötsligt var allt annat än vad man trott. Slutet är också väldigt öppet, det skulle kunna finnas rum för en uppföljare. Men det ska väl inte komma nåt till. Och det är alldeles för sorgligt för att tänka på. Men någonstans läste jag att det kanske skulle komma ett till seriealbum, det hoppas jag verkligen på!
Jag vet faktsitk inte hur det gick så snabbt att läsa den här tegelstenen. Kanske man bara läser snabbare om det är spännande? Eller så satt jag fastnaglad vid den hela tiden. Minns ärligt talat inte ...
Det är så genialt. Hur allting får ett svar, en förklaring. Det känns också så verkligt, så hemskt, eftersom människor dör. Och De Utavlda gör inte helt alltid rätta val.
Mats och Sara är verkligen bra på att hitta på saker. De har kommit på ett helt nytt system, en helt ny världsbild. En massa karaktärer med både bra och dåliga sidor som känns äkta rakt igenom och alla är olika. Till och med föräldrarna känns som genomtänkta karaktärer.
Om man tänker efter hade det här kunnat bli ett totalt fiasko. Om karaktärerna varit platta och det inte varit lika mycket fokus på deras liv. Om de bara haft magin, rädda världen -historien. Men nu ör det inte så, och jag tycker det är så himla bra! Jag tycker det är så sjukt bra beskrivet om kärlek, känslor, utanförskap, mobbning etc. Jag tror absolut att det finns något alla kan relatera till!
Ibland blev jag lite irriterad på vissa karaktärer, men det gjorde inte så mycket, de känns bara än mer verkliga eftersom de har brister. Kärleken mellan alla känns så fin, så äkta. Och det är så intressant och fint att följa med deras utveckling, hur de lär känna varandra. utvecklas. Lär sig acceptera olikheter.
Sara och Mats är verkligen rena snillen. Både Cirkeln och Eld har varit fyllda med spänning, oväntade händelser. Ändå kunde de få Nyckeln mer spännande. Den är fylld med händelser till bristningsgränsen. Det är verkligen spännande från början till slut. Och Nyckeln är ju över 800 sidor, så rätt mycket hinner ju hända.
Engelsfors-trilogin är verkligen ett mästerverk. Både för dem som vill fly verkligheten och för dem som vill lära sig förstå den.
Vem jag liknar mest som person? Minoo, tror jag. Jag känner igen mig i osäkerheten och nörden. Men likheter hittar jag i dem alla - Linnéa, Vanessa, Anna-Karin, Ida, Rebecka och Elias - och de kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.
Ser så sjukt mycket fram emot filmen. Eller jag vet inte - jag gillar den som finns i mitt huvud med.
Slutet är bara för hjärtskärande. Men av nån anledning gillar jag det inte fullt ut. Det känns liksom lite för ologiskt...eller njaa, men det är perfekt för den här serien.
Tårögd, amazed och lycklig stängde jag igen Nyckeln. Bara för att öppna den igen.
Av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Serie: Engelsfors-trilogin #3
Förlag: Rabén&Sjögren
Ålder: 13+
Genre: fantasy, spänning, vänner, familjen, kärlek
Övrigt: Recensionsexemplar av Rabén&Sjögren, tusen tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar