Jag har varit blind...

Kom just hem från ögonläkaren. Det var tre år sen jag var där sist...vi missade senaste tiden vi hade. Men iallafall. Jag brukar tycka om att vara där, det är så roligt att få en massa olika linser framför ögonen! Nån glasögonorm där ute som tycker lika? Men det är inte roligt att få droppar i ögonen. Och det fick jag ju förstås i dag. Hon sa:" Nu när det är så länge sen så måste vi lägga droppar i ögonen", eller nåt i den stilen. Och så skulle jag titta ner eller upp eller bara nånstans och så fick jag droppar i ögonen. Usch. Det sved ju också en liten stund efter det. Jag skulle ut i väntrummet och vänta i tjugo, femton minuter, sen sa en sköterska åt mig att komma, lägga hakan på nån konstig sak och luta pannan mot nån annan konstig sak. Sen skulle jag titta rakt framåt. I början av dom här tjugo-femton minuterna så sved det mest. Sen märkte jag att jag inte kunde se. Allt var suddigt. Med glasögonen på blev det lite bättre, men ännu så kunde jag inte se ordentligt. Jag fick äckligt sjukt nånstans mellan pannan och ögonen och försökte blunda. Det kändes bättre, men nu har jag ett annat problem. Det ser inte vidare klokt ut. Jag försökte vända och sitta och luta huvudet hit och dit. Och på nåt sätt så hade det gått tjugo minuter. Efter sköterskan så fick jag sitta blind i väntrummet en stund till före jag skulle in till ögonläkaren igen. Där fick jag igen prova linser och nu hade plötsligt min syn flugit iväg. Vilket jag ju redan viste att den hade, men hon sa att "Nu har du glasögon på dig" och jag försökte tro henne, men inget såg jag. (Eller jo, sen gick det lite. Men utan linser var jag ännu halvblind, vilket jag varit hela tiden.) Sen skulle jag vända mig mot en annan apparat och lägga hakan här och luta pannan där. Nu försökte hon faktiskt göra mig blind. Eller så kändes det. Hon lyste med en lampa starkare än solen i mina ögon. Och i den här fullkomliga blindheten skulle hon ännu ha mig att titta framåt. Som om det gick! Jag suckade inomhus men gjorde tyst som hon sa. Och det visade säg ju gå...även om det kändes som om jag inte hade ögon. Så la hon en lins på ena ögat. Och då SÅG jag faktist ingenting, med det ögat i alla fall. Sen skrev hon på en lapp, och på en till lapp och sa att jag iallafall måste få lite starkare glasögon än hon först hade tänkt. Så nu ska vi till optikern då, och leta i glasögon himlen (vilket jag hoppas det är, och vi ska ju inte fara direkt NU utan nångång, vilket också är nu). Men nu har jag iallafall synen tillbaka, annars skulle jag inte kunna skriva det hät blogginlägget ju.:)

Och igår var jag utan röst...på morgonen.

Er glasögonorm ◙-◙